Agility - vår nya sport??

Jag anmälde mig och Saga till en agilitykurs. Mest för att det är kul att gå kurs, det är kul att lära sig nya saker. Vi har kört agilitygrunder lite smått, det jag kommit ihåg från när jag gått kurs innan med min gamla hud Sigge. Saga är ju väldigt följsam och jag har märkt att hon gillar agility när vi provat hemma.

Jag hade på känn att agility skulle vara något för Saga, hon gillar fart och fläkt men samtidigt kan hon låta sig styras under tiden, hon rusar inte bara på. Jag vara bara lite orolig inför kursen att JAG inte skulle klara av alla snabba vändningar eller att komma ihåg mer än tre hinder. Rallyn är ju ganska lugn och trygg, du kan läsa dig till under banans gång vad du ska göra och vart du ska sedan. Det går liiite snabbare i agilityn. Där hinner du inte tänka värst mycket under tiden. Det är bara att köra på.

Saga var verkligen duktig under kursen och hon älskade det varje gång. Agilityfröken sa att hon hade bra tryck under fötterna, var orädd och lättlärd. Precis så som jag känner Saga. Hon tar varje utmaning med grym inställning. Hon gillar verkligen alla hinder, A-hindret, balansen, gungan är riktigt skojiga och de måste hon upp på. Det jobbiga är att hon är snabb som satan, det gäller att hänga med i svängarna och veta vart man ska styra henne härnäst. Hon är verkligen så fantastiskt rolig och underbar att träna.

Jag måste säga att jag är väldigt stolt över mig själv under denna kurs. Jag kunde aldrig ens kunna tänka mig att jag skulle klara av en agilitybana på 14 hinder. Jag kanske inte satte det supersnyggt eller så men jag klarade komma ihåg hela 14 hinder och jag lyckade sätta både bakombyte, framförbyte och blindbyte. Det är jag grymt stolt över. Jag har även lyckats få blodad tand och vill fortsätta. Jag trodde ALDRIG jag skulle säga det men jag har planer på att starta agility nästa år....Jag håller just nu på att få hundarna att sätta slalom. Får se hur det går med det först.

Avancerad klass i rally

I slutet på november tävlade jag och Saga i avancerad klass, vi hade anmält oss till en inomhustävling  i Kinnared. Det hade inte gått att tävla utomhus, det räckte med tävlingen i oktober där det var blött och lerigt.
Jag hade anmält oss till en dubbeltävling, lika bra när man ändå åker iväg, då får man en chans till om det skiter sig på första tävlingen. Jag hade också tänkt att lyckas på båda tävlingarna så vi kunde få titeln RLD A.

Saga var taggad som hon brukar men när jag värme upp hade hon ett jäkla fokus. Hon kändes inte övertaggad utan bara taggad. Banorna kändes roliga, vi skulle få 8:ans frestelse för första gången på tävling, tidigare har vi bara haft 8:an på tävling. Vi fick även backa tre steg på ena banan, något som hon klarade galant. Trots att hon var taggad och gasade på ordentligt. Ja, hon gasade på ganska rejält, men skötte sig fint ändå. Jag måste bara träna mer på stadgan mer och att hon ska få ordförståelse.

Som sagt det är ordförståelsen som försvinner när hon blir stressad och uppe i varv. Det kostade oss ett par 10:or och vips säger det så har vi tappad för många poäng för att klara oss. Första tävlingen slutade med 74 poäng, 6 poäng ifrån godkänt. Men eftersom det var en dubbeltävling så kom tog vi igen det på tävling nummer 2, där vi slutade på 80 poäng. Riktigt klantigt var det eftersom hon på första skylten som var "sitt, sväng höger sitt" och i sitt esse så satte hon sig inte utan backade bara, men det såg jag inte, jag trodde hon satte sig....tyvärr så där rök 10 poäng. Jaja, det är ju en sådan detalj som jag nu tränar på här hemma. Hon behöver tänka sitt så fort jag stannar.

Det var kul att vi fick med oss ett godkänt. Men samtidigt så kommer inte dessa poäng räcka någon vart i nästa klass, mästarklassen, där är det 90 poäng som är godkänt. Så jag behöver fundera ut hur jag ska lägga upp träningen för att säkra upp att vi får så lite poäng som möjligt framöver på tävling. Nästa tävling är förhoppningsvis i slutet av januari i samma inomhushall så då hoppas jag på revansch. 

Avancerad klass

Efter att ha klarat fortsättningsklassen kände jag att jag ville gå upp i avancerad klass direkt. Det fanns ändå inga intressanta tävlingar inom nära framtid i fortsättningsklassen. Att tävla i avancerad klass kräver lite mer träning för både mig och hunden. Här ska hunden föras på både vänster och höger sida. Jag kanske borde att tränat högerhandling från början men jag satsade på att befästa vänsterhandlingen istället.

Efter att vi tagit titeln i fortsättningsklassen började vi lägga krutet på högerhandling. Det är inte bara att hunden ska kunna gå på höger sida, den ska kunna göra alla moment även på höger sida, moment som sitt, ligg, stå, alla riktningar, alla vändningar, ja allting ska kunna göras på höger sida. Sedan kommer det även till 10 stycken nya skyltar som ska läras in. 

Min taktik för att lära in detta har varit att göra lite övningar varje dag, allt från 5 minuter till 20 minuter nästan varje dag. Jag har varvat detta med att köra en mindre kombination eller en hel bana. För oss har det fungerat väldigt bra. Speciellt när det är mycket annat i livet med barn, jobb och hem som skall tas om hand. 

Jag och Amanda anmälde oss till en tävling i Kungsbacka, vi kände att det var dags att testa vingarna och se hur vi låg till i träningen. När det började närma sig tävlingen undrade jag lite hur jag hade tänkt. Rent rallymässigt kändes det bra. Men tävlingen var 14 oktober, höst, blött och blåsigt.... Äh, det får bli en utmaning och ja, det blev det. Det var plaskeblött på banan och så fort deltagarna gick där så blev det en lerbana istället. Jag bestämde mig för att vara övertydlig på till exempel ligg, verkligen böja mig fram och visa att hon skulle ner på marken. Det var inte snyggt men hon la sig i vätan!! Med inte snyggt menar jag att jag vill ha så lite handtecken som möjligt, men man kan inte få allt varje gång :) 

Jag gick in med en skön känsla, inte speciellt nervös för en gång skull och det kändes som att hon var med mig. Vi hade en go känsla under hela banan, hon gjorde en del småfel här och var. Jag visste att vi skulle få en -10 när hon satte sig istället för att stå. Så det kändes som att det inte skulle räcka. I avancerad klass är det 80 poäng som är godkänt. 80 var precis vad vi fick!!! Det kändes ju fantastiskt att vi lyckades, det bästa är ju att vår känsla vara så skön. 

Rallyloppan

Jag slutar inte att förvånas över Saga. Hon är helt fantastisk och otroligt arbetsför liten flicka. Hon kanske inte alltid kan ta det lugnt när vi är på tävling, men hon levererar alltid väl inne på plan. Det skulle jag säga att det är hennes nackdel samtidigt som det är en av hennes fördelar. Hon blir taggad inför och under arbete, något jag vill ha så jag skall absolut inte klaga men taggar till lite väl mycket ibland att hon börjar hoppa. Något som kan störa och förstöra poängmässigt.

Jag hade anmält Saga till en dubbeltävling i Göteborg i måndags kväll. De hade varnat för att skott kan förekomma då brukshundklubben låg bredvid en skjutbana. Jag tog det som en utmaning, ett och annat skott kan vara bra som träning. Här hemma skjuts det ibland i skogen och hittills har hon inte reagerat på det. Det var dock inte ett och annat skott, det var typ en hel arsenal. De sköt nog flera hundra skott. Hon klarade det galant, det störde henne inte under varken uppvärmning eller under tävlingen.

Första banan var det bra flyt på och det kändes som en behaglig bana. Jag var ju grymt nervös innan, som vanligt. När vi gick in på banan släppte nervositeten helt plötsligt, det kändes så skönt att vi kom in i bubblan och att det flöt på bra. Jag vet att hon blir lite väl taggad när jag berömmer henne på plan vilket resulterar i att hon hoppar på mig. Så jag förstår inte riktigt varför jag skall vara positiv på plan med massa beröm ;) nä, skämt åsido så måste jag tagga ner mig själv och bara koncentrera mig på att föra oss framåt mot mål. Berömma får jag göra när vi gått av plan istället. 

Andra banan var lite klurigare, det var bland annat spring mellan en hel del moment vilket gör det lite svårare för mig. Jag måste hålla huvudet kallt under den del av banan. Hon var lite hoppig även här men mycket bättre än första banan. 

Första banan gav oss avdrag på 12 poäng på grund av att hon hoppade och detta var av totalt 15 poängs avdrag på hela banan. Så det kostade oss massa poäng. På andra banan var hon mycket lugnare men lite hoppig så där fick vi nog 6 poängs avdrag för att hon hoppade. Så nu måste krutet ligga på att få henne att sluta hoppa.

Vår lilla hemlighet

Kan det vara sant? Kan det vara så att jag har hittat Ronnys träningsknapp? Jag har länge känt att jag inte har hittat något som Ronny verkligen vill ha för att prestera bättre i rallyn. Jag har tappat modet, jag har känt att vi inte kommer framåt i träningen. Jag har nästan gett upp. Det är så tråkigt att känna sig som en tjatig tant som försöker fånga hans uppmärksamhet utan vidare resultat.

MEN, jag tror nog kanske att vi är på väg att finna varandra i den där efterlängtade bubblan. Att jag inte kommit på detta tidigare, Ronny är så jäkla intresserad av bollar. Han gillar att jaga dem, men det allra bästa är att få ligga och tugga på bollen. Sicken tur att jag har en fantastisk boll som till och med världens tuggmonster till staffe kan tugga på...UTAN att en går sönder. Det är helt fantastiskt.

Än så länge har jag inte gömt undan bollen under träning, jag håller den i armhålan. Men det ger ju ett fantastiskt resultat, han följer mig och han skiter i att nosa. Bara det är fantastiskt. Självklart skall vi jobba bort synintrycket, men jag är bara så nöjd att han fokuserar på annat än gräset/marken/omgivningen så jag låter den vara där ett tag tills jag ska jobba bort synintrycket.

Tre snabba

Ibland känner jag starkt för att träna med hundarna. Det är en kul stund tillsammans och det är härligt att se de bli lite extra trötta istället för att få totalt dampryck. Men ibland tryter motivationen hos mig, jag känner att jag inte orkar dra igång en superseriös träning som är strukturerad. Ibland orkar jag bara inte. Så då brukar jag dra igång lite snabbträning med de båda.

För att få till den bästa träningen för båda är det bästa att dela på de. Ibland är jag lite lat och låter båda vara med men det blir aldrig riktigt bra. Båda vill ha belöning och jag kan inte koncentrera mig på båda samtidigt. Ibland har jag i och för sig kört lite dubbelrally, ganska kul faktiskt. Då tar jag en på var sida om mig, en får träna vänster handling och en får träna höger. Perfekt träning om man vill köra båda samtidigt. Men det kräver lite list från min sida. Jag gör det sällan då vi inte har kört igång riktigt med högerhandling än.

Vid tre snabba kör jag en hund i tre övningar, korta ska de vara, och sedan får den belöningen. Då går jag till nästa hund och kör tre korta och snabba övningar. Jag tar de omväxlande så länge jag och de orkar. Oftast är det jag som tröttnar först.... När de får leksak som belöning brukar jag avsluta med godissök för att avdramatisera att jag tar tillbaka leksaken en sista gång.

Hipp hipp hurra

I måndags fyllde den lilla loppan 1 år och det känns ju som att året gått så fort från hennes födelse. Jag kommer precis i håg vad jag gjorde runt den tiden då hon skulle födas och hur jag hade kontakt med hennes uppfödare fram och tillbaka. Jag var halvvägs i min utbildning till medicinsk sekreterare och under denna tid på sommaren jobbade jag kvällar i hemtjänsten. Jag minns att jag mellan mina tanter och gubbar jag gick hem till kollade mobilen för att se om jag fått något svar av hennes uppfödare. Vi hade mestadels mejlkontakt en period. Sedan gick det över till att vänta och vänta på att de små liven skulle födas.

Jag är så glad att lilla loppan fick komma till oss. Hon är en riktig glädjespridare. Hon är otroligt klantig, ramlar titt som tätt. Hon hänger på det jag ber henne göra. Hon lyssnar bra på inkallning, hon är uppmärksam på mig när hon är lös. Hon är fantastiskt rolig att träna med, lite väl pepp ibland men jag klagar INTE. Det är ju detta jag önskat mig.

Saga är en relativt undergiven tik, hon lägger sig gärna ner för andra hundar samtidigt som hon gärna vill fram och busa. Mot Ronny kan hon vara riktigt kaxig, ända tills han säger i från på riktigt, då kryper hon ihop och blir liten.

Saga älskar att ligga nära och mysa, helst ligger hon sked med mig hela nätterna. Mysigt och nära skall det vara. Typiskt staffeaktigt, här får man ingen egen space.

Saga fick en påse godis gjort på vilt och en mjuk leksak i rosa. Ronny tog kommandot och öppnade presenterna. Efteråt bjöds det på massa gott i matskålen...till båda såklart. 

Rallytävling i Falkenberg

Fantastiska brukshundsklubben Falkenberg ordnade för andra året i rad "Rally by night". En tvådagars kvällstävling i alla klasser. Det var 300 starter/kväll och allt flöt på så bra. Jag och Amanda hade anmält oss i fortsättningsklassen, första starten för mig och Saga. Amanda hade två godkända i fortsättningsklassen så vi höll tummarna att hon skulle fixa ett till godkänt resultat. Hon hade ju även kommit med på två tävlingar så jag hade stora förhoppningar att hon skulle klara det. Själv kom jag med på en tävling (av två möjliga).

 Saga var pigg och taggad, det kändes som att hon var med på noterna. Även om det blev lång väntetid för oss då vi kom med på tävling B, men eftersom Amanda hade både tävling A och B så var vi där från start. Det var gott väder, trevliga funktionärer som hade koll på läget samt trevliga medtävlande. Vi träffade några kända ansikten vilket gör det extra kul. Det fanns även ett par trevliga människor jag träffat tidigare på tävling, kul att kunna följa varandra trots att man egentligen inte känner varandra.

Jag behöver träna på starten, på startrutin. Det känns som att hon är så pepp innan start, när vi är på gång att gå in på banan så känns det som hon börjar nosa och tappa fokus. Kanske att hon känner min nervositet och ska ge mig lugnande signaler, eller så är det bara massa goa dofter just vid start. Nu i fortsättningsklass så är det utan koppel. Det kändes så skönt att slippa det och låta henne gå lös. Inget trassel med kopplet eller koppel som har fel längd så det trasslar.

Hon var lite nosig i början och lite sprallig. Hon lade sig snett på skylt nummer 2. Sedan kändes det som att jag fick mer kontakt med henne och att hon lugnade sig betydligt. Hon blir hoppig när jag berömmer för mycket så det gäller att hålla inne med glädjen till henne. Jag måste dämpa henne så hon inte hoppar eller blir så taggad att hon går före mig. Det kändes som att hon nosade i spiralen men annars kändes det bra. Hon gjorde fina moment med tryck men bara jag håller tungan rätt i munnen så blir hon inte för taggad. Hon satte hoppet jättefint, kom i förväg efter det så jag fick ta in henne i fotposition igen så där kunde jag sprungit i kapp henne om jag tänkt till lite.

Allt som allt kändes det bra, jag kände att vi skulle få godkänt. Minus för snett läggande samt några nos. När det var dags för prisutdelning fick jag mig en chock när hon ropade upp oss som 3:a!!! Jag som stod och åt en hamburgare i godan ro. Jag satte den nästan i halsen och domaren sa att hon själv ätit sin på tvären, hon var riktigt härlig domare.

Saga hade två fel av de 100 man får från början. Ett nos i början och ett sned för att hon lade sig snett. Det är som alltid att det alltid känns mycket värre än vad det är. Jag tycker alltid att det känns som att man har massa fel och brister men tydligen inte. Fantastiskt!!! Vi fick till och med stå på prispallen jag och lilla loppan.

Fysioterapeut

För ett par veckor sedan blev Saga helt plötsligt väldigt halt, jag tänkte direkt att nu har korsbandet gått eftersom hon var blockhalt på ena bakbenet. Jag kollade upp henne hos veterinären men inget akut, inget korsband som var av eller patellaluxation. Jag hade i och för sig inte räknat med att hon skulle visa något hos veterinären, det är ju så typiskt att allt är bra där, trots att hon haltat samma morgon. Ungefär som när barnen är dödssjuka superlänge och när de kommer till doktorn så är de så pigga så. Inga problem alls.

Efter veterinärbesöket har hon inte varit halt alls. Vilket känns skönt. Nästa steg är självklart för mig, hon skall kollas av fysioterapeut. En fysioterapeut hade jag nog tagit henne till ändå för att kolla igenom kroppen lite.

Det är så skönt att lämna över henne i händerna på ett proffs. Hon tittade på rörelserna utomhus först och hon ser ju på ett annat sätt än vad jag gör. Jag kan se vissa rörelser som inte jag tycker ska vara där. Ibland passgår hon, något hon gör i vissa gångarter i koppel men det brukar gå över om jag justerar hastigheten lite. När hon springer fritt så händer det inte. Fysioterapeuten tror hon är lite lat och visar det genom passgång stundtals.

Det är inte lätt för en liten energisk staffe som älskar människor att sitta på en brits med en fantastisk fysioterapeut som tar i en. Men det gick och Saga lugnade sig och visade upp en lite lugnare sida. Fysioterapeuten kunde känna en muskelbristning i en muskel på höger bakbens innersida, kommer inte ihåg vad den hette men säkert ilopsoas eller så. Fysion trodde att Saga hade fått en nervpåverkan och därför blivit halt ner i vänster ben. Hon visade tydligt för fysion vart hon hade ont så det var bara att sätta igång att behandla med ultraljud.

Nu har vi fått hemläxa. Saga skall gå i stege 10 x 3 samt skritta i ris/mossa/sand så mycket som möjligt. Sedan tillbaka till fysion för kontroll och behandling.
Snart är det Ronnys tur att gå till fysioterapeuten, trots att han känns fräsch och har ett i mitt tycke jättefint steg. Jag skulle bli förvånad om fysion skulle hitta något på honom att "klaga" på. Inte för att jag är expert men i mina ögon har han ett bra steg med fint driv. Jag skulle rekommendera alla, speciellt folk med muskelhundar att gå till en fysioterapeut för en koll. En gång om året skulle räcka för att upptäcka små saker som kan växa sig större om man inte håller de i schack.

Staffespecialen Gränna

Varje år anordnar staffeklubben en raspecial i Gränna, alltid första helgen i juli. Fredag till söndag som är fullt med staffar som invaderat campingen i Gränna. Det är KM i rally, lydnad och agility samt utställning för rasspecialister influgna från England.
Jag anmälde Saga för utställning då jag vill att hon skulle ställas för en rasspecialist samt passa på när det är officiellt då hon ställdes i juniorklass 9-18 månader. Förväntningarna var absolut inte höga, bara kul att komma dit då det är hyfsat nära hemifrån.

Jag vet ju att hon är liten, hon är lite klen i kroppsbyggnaden och hon har litet huvud. Det var nog 36 stycken som tävlade i klassen och vi skulle gå in som nr 21 i ordningen, 3 timmar efter vi kommit dit var det våran tur. Saga skötte sig jättebra i ringen, var lite studsig mot domaren men det var ju väntat och domaren var ju så trevlig och härlig, precis som man tänker sig engelska kvinnor.

Hela dagen bland alla hundar och människor var Saga sprallig som hon brukar men hon var inte stressad utan kunde lugna ner sig när vi satt och väntade.
Hennes bedömning var ju som sagt väntad, hon fick ett VG (Very good) vilket jag är jättenöjd med, det är ju en stor klass och hon är ju som sagt ganska klen. Domaren var väldigt noga med att skriva mycket om hundarna så där tog det en lite extra tid på varje hund.

Saga Loppan Jansson

För ett par veckor sedan genomförde jag och Saga ett rallytävlingsmaraton. Jag hade anmält oss till tävlingar både lördag och söndag. Två tävlingar/dag. Jag tyckte det var en jättebra idé när jag anmälde oss. Speciellt inte eftersom det blev två kanonvarma dagar att tävla i. Kanske kan känna så här i efterhand att det gör jag inte igen. Att tävla två tävlingar på samma dag är en riktigt bra idé dock. Skulle en tävling skita sig så får man en ny chans att göra bättre ifrån sig. Ett par extra timmar kan man ju lika gärna vara på tävlingsplatsen.

Vilken liten toppaloppa jag har, hon är så fantastisk att jag blir lite stolt. Hon kämpade på i båda dagarna på de fyra tävlingarna. Första tävlingen var jag väldigt nervös och hade svårt att komma in i vår bubbla, jag hade svårt att fånga henne innan jag gick in på plan så där var hon väldigt nosig. Jag klantade till det vid en skylt och sprang när jag inte skulle springa. Men vi blev godkända trots klantig och nervös matte. Den andra tävlingen gick mycket bättre. Nervositeten hade släppt och jag kunde komma in i vår bubbla. Jag hade även lyckats komma på vad som funkar bra för att samla oss och komma in i bubblan.

Dag 2 var till en början inte lika varm vilket var skönt. Jag hade parkerat oss i skuggan för att få vila från solen om den skulle komma. Loppan var grymt taggad på dag 2. Jag kände att hon var med mig och det var lätt att få in henne i bubblan. Banan var lite klurig och det gällde för mig som förare att tänka till. Något jag gillar men det gäller att få alla bitar att klaffa. Pusslet skall ihop och det hänger mycket på mig som förare att lägga bit för bit.

Hon gjorde riktigt bra i från sig på bana ett, dock tyckte jag att domaren pratade hela tiden när vi gick banan vilket brukar betyda att hon ger minuspoäng. Jag var grymt orolig men samtidigt så undrade jag vad hon såg som jag inte såg. Lite sneda sättande och något sträckt koppel men inte så mycket fel som det kändes att hon sa till skrivaren att skriva. Det slutade på poäng. Jag kanske inbillade mig allt jag hörde.
Inför sista tävlingen hade jag redan sett att vi var godkända på den första, vilket betydde att vi fått vår tredje godkända resultat och vår första titel: RLD N (rallylydnadsdiplom nybörjarklass). Inför sista tävlingen kände jag att det får gå som det går. Saga kändes trött och inte alls fokuserad inför den tävlingen. Det hade börjat bli varmt och vi var lite slitna båda två. Dock så kändes det inte viktigt att få massa poäng, jag var så nöjd med henne ändå. Hon var sliten på sista banan och höll nästan inte ihop. Men vi blev godkända i alla fall, hon var så duktig min lilla flicka. Nu ser vi fram emot att starta i fortsättningsklassen. Jag undrar bara hur lång tid det tar innan tävlingsresultaten skall registreras på SKK......

Störningsträning

I kvällens rallykurs gick vi igenom störningsträning. Saga var nog den största störningen, i alla fall för hanarna :) hon är nog i höglöp nu så killarna fick hålla sig på avstånd, stackarna.
Störningsträning är ju grymt viktigt att träna för att säkra upp att hunden klarar olika händelser eller störningar som kan dyka upp under en tävling. Det går ju inte att träna alla störningar men det är bra att försöka vara lite kreativ och komma på diverse störningsträningar. Några av störningsträningar jag har gjort med hundar:
*Dribbla en fotboll samtidigt som hunden går fot (jättesvårt för mig som förare...)
*Sprida ut leksaker på olika ställen på rallybanan
*Träna rally i annorlunda miljöer som ICA (utanför), bredvid en skejtpark eller i en hundrastgård
*Använd barn som leker som störning

Kursfröken gjorde ett bra jobb idag att störa oss. Dels hade hon lagt ut massa leksaker på olika platser så vi fick bestämma själva hur nära vi ville gå beroende på hunden. Saga är lite ofokuserad stundtals och just nu skyller jag på löphjärnan, får se hur länge den håller i sig. Hon skötte sig hyffsat men ville gärna springa fram till de skojiga leksakerna. Åttans frestelse är något vi ska lägga mer tid på känner jag. Kursfröken gick sedan runt och pep med leksaker eller försökte prata lite gulligt med våra hundar. Människor är ju annars Sagas stora problem inom störningsträningen, men här skötte hon sig galant faktiskt. Lite trött emellanåt och ville inte riktigt kampa(???) men det gick bättre med godisbelöning. Löphjärna skyller jag på.

Kvällens kurstillfälle bestod även av att köra baklängeskedja, träning av en liten bana där man tar sista skylten först och sedan belöning järnet. Sedan tas näst sista skylten och sista. Det slutar med att man tar hela banan man satt upp och har då gjort en baklängeskedja. Detta används ofta inom tävlingslydnaden men kan också användas på rally. Hundar är vanedjur och kommer ofta ihåg träningen. Så detta ska testas på rallytävling framöver. Jag tror inte jag kommer köra en hel bana så här, då är la hon helt slut när vi är klara, utan kanske på de sista fyra skyltarna.

Vuxen.se

Den här sammanfattningen är inte tillgänglig. Klicka här för att visa inlägget.