Nosework

Nosework är en ganska ny sport i Sverige, som växer hela tiden. Sporten kommer från USA där den tävlas officiellt, i Sverige är den än så länge inofficiell men förhoppningsvis kommer den bli officiell 2017.
I Sverige tävlar vi i tre olika klasser med tre olika dofter, eukalyptus, lagerblad och lavendel. I NW1 är det eukalyptus, i NW2 är det både eukalyptus och lagerblad, i NW3 är det alla tre dofterna och även tomsök. Tävlingar kan innehålla fyra olika sökdelar
*Behållarsök
*Inomhussök
*Utomhussök
*Fordonssök
För att börja tävla i någon av klasserna måste ekipaget ha genomfört ett doftprov i respektive klass.

Jag och Ronny tränar än så länge med doften eukalyptus. Vi har ännu inte gjort doftprov, men jag siktar på att göra det i Floda 13:e februari så nu gäller det att träna, träna, träna....
Idag åkte vi till en tjej och hennes Rottweilertik, som jag lärt känna då hon också tränar nosework och bor i samma ort som jag. Hon bor hos sin mamma på en gård så vi höll till i och runt stallet, perfekt att göra olika sök bland vagnar, traktorer och inne i sadelkammaren.

Ronny var lite stirrig i början bland alla goa stalldofter och katter som sprang runt. Men han tog sig i kragen och gjorde ett bra jobb så jag är nöjd med honom. Det var Hanna som hade satt ut dofterna och jag fick bara veta på vilket område som doften kunde vara. Det är detta som är det svåra och det som vi ska jobba mer på eller som jag ska jobba mer på. 

Ronny tar sig fort till rätt del och cirkulerar runt doften tills han hittar rätt. Jag vill att Ronny skall göra en frysmarkering som markering när han hittat rätt. 

På tävling har man 3 minuter på sig att hitta doften och när föraren anser att den är funnen skall den säga "markerat" och visa domaren vart doften är. 

Det vi ska lägga krutet på nu är att få till en bra frysmarkering och träna på Ronnys uthållighet i markeringen. Annars är det ingen idé att ge sig ut och tävla. Mitt mål i nosework för 2016 är att fixa doftprovet i eukalyptus och komma ut och tävla. Jag tänker även börja träna på nästa doft lagerblad och förhoppningsvis klara det doftprovet med samt tävla 2016 om vi hinner.

Ordförståelse och handvisning

Jag har en toppen gräsplan här hemma i krokarna som används av ett ridsällskap, men det är helt okej för hundekipage att träna där med. Dit stannar jag gärna när jag är ute på en promenad för att träna lite rally.
Just nu behöver vi träna mycket på stadga, ordförståelse och handvisning. Dessa saker är toppen att träna nu under vintern när den mesta träningen får vår del bli hemma i vardagsrummet eller under promenaden.
Handvisning behövs vid skyltar där han skall flytta sig framåt och  sen sätta sig framför mig. Det är här vi behöver lägga krutet just nu.

Jag har börjat träna i ordförståelse, för att han ska lyssna på orden först och sen agera utefter det. Sitt, ligg och stå är tre grundord som bara ska sitta, i alla situationer. Men det vet jag av erfarenhet att det inte alltid gör. Så nu tränar jag in dessa tre orden där jag själv gör konstiga saker samtidigt. Jag hoppar och studsar, viftar med armarna eller kryper på golvet. Detta kan vara mycket konstigt och störande för honom, men han börjar bli bättre på att lyssna på vad jag säger.

Jag behöver även träna in olika kombinationer av grundorden, sitt-stå, sitt-ligg eller sitt-ligg-sitt. Om vi har tränat en del på sitt-ligg så gör han gärna den kombinationen trots att jag säger sitt-stå, så här kommer träning i ordförståelse in.

Ett steg fram, två steg bak...

...så känns det ibland när Ronny går viltspår. Han är så grym när han vill och när han inte har nåt som stör. Det som stör brukar vara har- eller rådjursspår eller varför inte mumsig bajs. Det är inte så lätt att inte hitta störning i skogen....gahh...skethund. Jag har gett upp viltspåret en gång redan och idag kände jag att jag ger upp igen.

Ronny vet precis vad som kommer hända när vi är på väg till ett spår, han blir alldeles spattig och vill bara fraaam. När vi började närma oss spåret hör vi båda hur någon springer i skogen nära oss, jag skulle gissa på ett rådjur. Ronny blir till sig i trasorna, som vanligt när det finns vilt i närheten.

Jag släpper på honom på spåret och han tar upp det fint. Han ringar vid första vinkeln, men det är skönt att se honom arbeta och att han tar det rätt lätt.
30 meter efter första vinkeln var det en hare som skuttade iväg bredvid mig när jag la spåret. Den märkte han ju direkt men jag höll in honom så gick han tillbaka i spåret. SEN kom nog rådjursdoften, för då började han vinda och kasta sig framåt, men jag höll honom hårt i linan.

Han kastade sig åt sidorna, fram och tillbaka för att han skulle till det riktiga rådjuret... Jag sa spår till honom, han tog ner nosen men jag såg ändå att det var det riktiga rådjuret han var ute efter så jag höll in honom ett tag. Han sket fullständigt i mig och mitt spår.....

Jag backade kanske 20 meter i spåret och sa spår till honom. Då gick han faktiskt på spåret igen och tuffade på i mitt spår. Nu spårade han jättefint och jag blev lycklig igen.

Så nu kör vi på med mer spår, vi ska klara detta för jag vet att ha kan. Finns det någon som har tips på hur jag ska göra tar jag gärna emot det :)

Jobba för belöning

Det är bra att lista ut vad ens hund jobbar för, är det godis, mys med matte, leksak, kamp...listan kan göras lång då alla hundar gillar olika saker och jobbar för olika belöningar. Även om hunden älskar att jobba så kommer den vilja ha någon sorts belöning och den kommer jobba mer intensivt om du kommer på vad just din hund vill ha.
Jag behöver en mycket bra belöning till Ronny, han är en envis kille som gärna går sin egna väg och struntar i matte. Vilket brukar handla om goda dofter, bajs eller följa upp ett spännande spår. 

Ronny gillar bollar, han älskar när jag kastar boll till honom som han får jaga. Sen är han ju egoistisk så han springer iväg med bollen och tuggar. Så den leken brukar jag göra som slutet av ett träningspass eller när jag vill att han ska springa av sig lite. Ronny blir aldrig uppstressad av denna jaktlek vilket gör att jag gärna fortsätter. Vissa hundar blir för stressade av bollar och bollek men han är bara nöjd, utan att gå upp i stress.

Leksaken ovan är från ett finskt märke som jag verkligen kan rekommendera, Ke-hu heter det. Denna leksak har boll med pipis längst ut, lite fluff bakom och sen expander och handtag. En hållbar leksak än så länge, till och med för en demolerande staffe verkar den hålla för tugg. Dock skulle jag inte låta honom tugga på den helt själv.
Jag beställde av en nätboll som jag vet är populär och hållbar vid kamplek. Dock inte hållbar för ensamt tuggande ;)

Vi kör viltspår igen

Jag har spårat en del med Ronny när han var yngre. Han är duktig, men han har lätta att tappa fokus för att han hittar ett annat spår eller så känner han bajsdoft och struntar helt i mitt spår. Sen kan han vara så grym att han ändå hittar spårslutet. Men så vill jag inte ha det, jag vill ha ordning och reda. Så jag gjorde helt enkelt så att jag slutade spåra med honom, då jag kände att han var för intresserad av annat.

För en månad sen började jag spåra med Ronny igen, fast helt från början. Jag började med personspår, där jag först stampade upp marken i spårets början och la godis där. Sen la jag godis efter 10 meter och igen efter 10 meter och vid spårslutet la jag en liten burk med några godisar. Spåret fick ligga i 40 minuter och sen ökade jag successivt. Jag fick nu honom att fokusera på marken, på mina spår och godiset.

Detta gjorde att jag fick upp fokuset på honom, han sög in marken och var grym i spåret. Just detta ville jag ha och sen när jag fått upp honom till att fixa 2-3 timmar gamla spår la jag till klöven. Nu behövde jag inte längre lägga godis i spåret, han struntade i godiset och bara tuffade på efter klöven.
Vi har kommit upp i 5 timmars liggtid på spåret och spåret är 150 meter långa. Jag tänker att jag börjar öka längden när jag vet att han klarar runt 6-timmars spår. Det känns som att det viktiga är att han klarar av så många timmar som möjligt utan att tröttna och hitta på annat.

Ögonlysning

Igår var jag med Ronny hos veterinären och genomförde en ögonlysning.

Hon hittade inga sjukdomar, så han är ögonlyst u a. Såhär ser Ronnys hälsostatus ut:

Mindblowing Jigsaw
HD:B

ED:0

Öga u a

Genomfört BPH med skott

Planer för nästa år

Ronny är en fartfylld kille med driv som vill vara med där det händer. Det är superkul att träna med honom, han gillar både godis och lek som belöning. Han har lite svårt med störningar, speciellt ute då det kan lukta gott både på marken och komma vindar med goa dofter, så detta är något vi måste jobba mycket på. Speciellt om vi ska ut och tävla igen.

Vi har tävlat två gånger i rallylydnadens nybörjarklass då han var 11 månader. Det gick ju inte lysande om man säger så ;) Han var alldeles för intresserad av alla dofter och sket fullständigt i mig.

Målet för nästa år är att klara både nybörjarklass och fortsättningsklass, så nu gäller det att lägga upp en bra träningsplan så vi lyckas. Mitt andra mål för oss nästa år är att klara ett viltspårschampionat.

Jag vet att Ronny kan klara det, han har en bra näsa (nästan för bra i vissa lägen ;) ) Problemet med Ronny är att han hittar på massa hyss i spåret och springer på som att han har eld i baken. Ronny går av spåret när han känner andra goa dofter, bajs eller andra spår. Jag vill ha honom i kärnan (jag vet att han inte behöver det i viltspåret) för att få noggrannheten samt minska risken att han helt plötsligt tappat spåret och det inte går att finna igen.
Jag tar tacksam emot tips och idéer!

Det blir inte alltid som man tänkt sig....

....när man planerar hur livet skall levas. Min dröm är att ha två hundar, dels för att dom alltid skall ha varandra att busa, leka, mysa och umgås med. Hur mycket än staffar älskar sina människor så tror jag att dem mår bra av att ha en hundkompis nära sig. Dock märkte vi senare att Sigge inte trivdes i en flock utan ville vara en ensamhund.

Sagt och gjort så bestämde jag mig för att skaffa en valp ifrån Kennel Mindblowing i Norrtälje. Valpens mamma är Sigges halvsyster och valpens pappa är en snygging från Danmark. 

I juli 2014 hämtade vi hem en röd hane som vi döpte till Ronny.
Jag gillar fula namn på hundar, sådana namn jag aldrig skulle döpa mina barn till. Sen att Ronny passade bra ihop med Sigge gjorde mig klar över att han skulle heta det.

För att göra en lång historia kort så märktes det mer och mer att Sigge aldrig trivdes i en flock, han gick ofta undan, lade sig i ett annat rum. Han sov mycket och blev en väldigt låg hund.
Jag kan ju erkänna att Ronny inte är den lättaste hunden, han är enveten till tusen, vill ha all uppmärksamhet han kan få, han vet bäst hela tiden och skall vara först i ledet jämt.
Denna hund har jag verkligen fått för mina synder ;) Han har härliga sidor också men det är mycket bus och jävelskap i denna kropp.

Sigge och Ronny bråkade inte många gånger förutom om det gällde mat, då Ronny har ett resursförsvar samt att han ska själv vara först på maten. Här kommer hans egoistiska sida in, det är Ronny som ska vara först. Sigge är en väldigt snäll och tålmodig hund som hellre går undan än att startar bråk. Dock hände det ett par gånger att dem rök ihop och Sigge kan också slåss om det krävs. Men det gick bra att säga åt dem att sluta.

Sigge har fått en ny familj där han får bo som ensamhund, vilket jag tror kommer passa honom alldeles utmärkt. Han verkar trivas där och får massa kärlek från dem vuxna och ett barn på 1 år. Sigge är kolossalt saknad här hemma av oss alla men ibland måste man sätta sin egen egoism åt sidan och göra det som är bäst för hunden.