Hipp hipp hurra

I måndags fyllde den lilla loppan 1 år och det känns ju som att året gått så fort från hennes födelse. Jag kommer precis i håg vad jag gjorde runt den tiden då hon skulle födas och hur jag hade kontakt med hennes uppfödare fram och tillbaka. Jag var halvvägs i min utbildning till medicinsk sekreterare och under denna tid på sommaren jobbade jag kvällar i hemtjänsten. Jag minns att jag mellan mina tanter och gubbar jag gick hem till kollade mobilen för att se om jag fått något svar av hennes uppfödare. Vi hade mestadels mejlkontakt en period. Sedan gick det över till att vänta och vänta på att de små liven skulle födas.

Jag är så glad att lilla loppan fick komma till oss. Hon är en riktig glädjespridare. Hon är otroligt klantig, ramlar titt som tätt. Hon hänger på det jag ber henne göra. Hon lyssnar bra på inkallning, hon är uppmärksam på mig när hon är lös. Hon är fantastiskt rolig att träna med, lite väl pepp ibland men jag klagar INTE. Det är ju detta jag önskat mig.

Saga är en relativt undergiven tik, hon lägger sig gärna ner för andra hundar samtidigt som hon gärna vill fram och busa. Mot Ronny kan hon vara riktigt kaxig, ända tills han säger i från på riktigt, då kryper hon ihop och blir liten.

Saga älskar att ligga nära och mysa, helst ligger hon sked med mig hela nätterna. Mysigt och nära skall det vara. Typiskt staffeaktigt, här får man ingen egen space.

Saga fick en påse godis gjort på vilt och en mjuk leksak i rosa. Ronny tog kommandot och öppnade presenterna. Efteråt bjöds det på massa gott i matskålen...till båda såklart.