Besök hos fysioterapeut

Igår åkte jag och Sigge ner till Göteborg för att träffa Anna Skog Vennberg som varannan tisdag är på Hundens hus i Västra frölunda. Jag har blivit rekommenderad att åka till henne av många staffe-ägare så det kändes som ett bra val av fysioterapeut. Att hon själv äger en staffe gör ju inte saken sämre :) 

Sigge har inga uppenbara problem men jag gick till Anna för att låta henne känna igenom Sigge för att se om han går o bär på spänningar eller annat. Eftersom det är en muskelhund jag har, en tuff ras som inte visar smärta eller obehag i första taget. Staffar biter ofta ihop och skulle dom visa smärta så är det ofta nåt som är galet.

Sigge var ju tvungen att först springa hundra-elva varv runt i det lilla rummet innan han kunde intressera sig lite för Anna. Men att sitta still med rumpan mot henne var ju hur tråkigt som helst. Tur att matte kunde gräva fram lite godis ur fickan så Anna kunde locka honom till att sitta o sen lägga sig ner för att få lite massage. Hmmm, en stund bara då sa Sigge o så var han igång att nosa runt lite.

Jaja, hon lyckades i alla fall känna igenom honom och få honom att ligga still en stund på mattan samtidigt som han fick massage.
Hon tyckte han var fin, proportionerlig och hon berömde mig för att han var i fin kondition. Han går ju lite trångt med bakbenen så hon tyckte jag skulle skritta honom i backe ett par dagar i veckan. Han har lite svaga mellanhänder som han kan få problem med när han blir äldre samt att han trycker in armbågarna lite och tassarna är lite utåtroterande, fransysk kallade hon det. Bästa sättet att träna upp detta är genom att simma eller låta honom gräva i sand.

Så nu kan jag ju säga att jag har fått grönt ljus för att träna hårdare med honom, vilket känns skönt. Jag har tänkt att börja cykla med honom samt börja dra föremål med honom. Jag har ju till och med köpt en sele för det ändamålet :)
Jag måste börja massera honom oftare, tänkte sikta på två gånger i veckan. Det är ju inte så himla svårt eller jobbigt egentligen, men det gäller att få tummen ur... 

Specialsök del 4; omvänt lockande och dålig bajstajming

I torsdags var det redan dags för lektion 4 i specialsök. Jag känner mig trygg i att Sigge vet vad det är han letar efter, nämligen te. Under veckan som gått har jag tränat på vad han ska använda som markering när han hittat rätt doft. Jag har märkt att han gärna håller kvar nosen lite längre när han är rätt så då tänkte jag att det passar med en frysmarkering.

Jag har använt mig av "omvänt lockande" för att få honom att hålla kvar nosen vid den burk som innehåller rätt doft. När han har hittat rätt burk så håller jag en öppen hand med godis framför honom. Tar han bort nosen från burken så stänger jag handen men håller han kvar nosen en stund så förblir handen öppen och han får en godis. Att använda sig av omvänt lockande visar när han gör rätt alternativt fel på ett talande vis och hunden lär sig snabbt hur dom ska agera.

Sigges kurskamrat Panda, som även hon har en frysmarkering vid rätt doft.

Sigge har en speciellt stil när han letar, som jag berättat om tidigare. Han ska klättra på ställningen varje gång, det är hans grej. Man märker även att han slarvar lite när han söker ibland, han känner sig rätt självsäker på att han vet var den finns så han brötar på som den mest självsäkre i hela världen. 
Han charmar ju alla dom andra med sitt självsäkra, glada och tokiga sätt att vara, samt när han "struttar" bredvid mig som den dressyrhäst han tror han är blir dom andra charmade till max!

Sen gick vi vidare med störningar i dom andra burkarna, hon använde t.ex suddgummi. Det var inga problem till en början men sen kom hon med det tunga artelleriet, i form av REVBEN. Det var en otroligt svår störning för Sigge, han skulle bara ha det där goa revbenet. Meningen är ju att hundarna ska nosa på störningen och sen gå vidare för att leta efter den rätta doften, men Sigge försökte riva upp den med tassarna. Jaja, det var bara att locka honom vidare vilket jag lyckades med!

En annan kurskamrat!

Vi avslutade kursen med att gå till en större lokal där vi fick leta efter burken med rätt doft, med nu låg burken på golvet, på ett element samt gömd bakom en hylla. Nu fick dom arbeta på ett nytt sätt, vilket var roligt att se. 
Sigge avslutade kursen så fint med att sätta sig och bajsa mitt på den gröna mattan...haha, min tokjycke. Det var dålig bajstajming, som kursledaren så fint uttryckte det!!

Vilodag!

En vilodag utan mental träning för Sigge har det blivit idag och det är rätt skönt även för mig. Jag har jobbat hela dagen och är grymt trött efter jobbet, samt att jobbet fortsätter när jag kommer hem då det ska göras mat, tvättas, diskas o ta hand om kidsen. Visst, jag har en man men det är jobbigt ändå. Vid sju när ungarna lagt sig så kan jag lätt känna mig som ett ursketet äpple.... Då kan det vara gött att bara gå en promenad med Sigge utan krav och inte klättrar han på väggarna för det, trots att han varit hemma själv många timmar under dagen.

En staffe är oftast anpassningsbar till livet hos dess familj, är det en kort period av sjukdom till exempel där man inte orkar/kan aktivera som man borde så brukar dom anpassa sig vid den sortens aktivitet. Soffmys hör ju annars till staffens specialitet, speciellt att ligga på folk som dom lätta små hundar dom är ;) Dock vill dom gärna ha fått göra av med energi först, men efter det så hoppas det så gärna upp i soffan för att mysa, hångla o knö sig in hos människorna där. Staffen och hundar i allmänhet mår ju bäst av att röra på sig och få jobba med både kropp o knopp. Staffar är inga brukshundar som kräver massa för att inte bli odrägliga men dom har ändå massa energi att göra av med. Så vill du ha en staffe som trivs inne i soffan tycker jag att man ska ge dom härliga promenader, kopplade samt okopplade och en stund varje dag av hjärngympa. Jag tycker det är lättare att trötta ut en staffe med hjärngympa än med promenader. Hos oss försöker jag få till mellan 15-30 minuter varje dag med hjärngympa av olika slag, vilket räcker för min lille plutt. Det finns säkert dom som behöver mer än så.

Tjohooo

Äntligen är vi med i matchen igen...

...med att lägga viltspår till Sigge, som han älskar det. Han känner ofta av om jag går iväg hemifrån för att göra något spännande till honom. Ofta vankar han inne i huset och kanske tjuter lite, har sambon berättat när jag gått iväg för att lägga spår till honom. När jag kommer tillbaka ska jag nosas på en stund så han har koll på vad jag gjort för något. 

Troligtvis känner han dofter från skogen samt från klöven som jag kan ha nuddat med byxorna och har har tur så har jag lagt blod i spåret vilket betyder jackpott!!

En härlig bild från i somras

Spår:

Klöv: Rådjur

Längd: 500 m

Liggtid: 2 tim

Väder: Molnigt, lätt vind. -2 grader, skymning

Blod: Nej

Spårtid: 15 min

Tanken var att ge honom ett spår som han skulle lyckas med, så därför fick det bli 2 timmars liggtid på det. Det var längesen vi spårade så nu backar jag regält i träningen. Det är rätt kul att ta spåret när det börjar skymma eller då det blivit mörkt, så länge man har en ficklampa med sig för det är lätt att snava på rötter eller få grenar upp i ansiktet annars.

Han började som vanligt att spåra redan innan, han känner väl av mina dofter på stigen där jag gått innan. Det gör honom taggad när vi börjar närma oss spåret och innan jag ska släppa på honom på det. Så länge han kan göra sitt jobb och inte bli för taggad så får han gärna vara det för min del.

Jag blir grymt sugen på vår nu...

Jag släppte på honom på spåret varpå han tog det klockrent och fortsatte på det galant. Det låg lite snö på marken så jag kunde ju se exakt vart spåret låg vilket är kul att se hur han går i spåret. Inget i spåret var några konstigheter, han var verkligen klockret överallt. Jag kunde se lite viltstörning i spåret i form av har- och rådjursspår och där kunde han gå lite från spåret men snabbt inse att det var fel. Duktig kille!!

Specialsök del 2

I torsdags var det andra gången vi hade specialsök. Jag hade ju som sagt bytt doft till te, en vad jag tror lättare doft att sortera ut. Jag och Sigge hade gjort läxan, att få honom mer intresserad samt förstå vad det är jag vill att han ska göra.
Jag satte på folie på pappermuggar och gjorde massa hål i, sen la jag i te-påse i en av dom. Sen tränade jag på samma sätt som vi gjorde på första lektionen.

Vi tränade kanske 15 min varje dag, för att inte trötta ut honom utan kunna sluta när det är kul och det går bra. Nu var det en helt annan hund jag hade, han började fatta vad det är jag vill att han ska göra. Jag kände igen min nosande snubbe igen!!

Så när vi kom till kursen i torsdags kändes det väldigt spännande att se om han kunde ta med det vi tränat på hemma och göra samma där.
Jajjemänn, denna gång var det en helt annan Sigge, han hade tagit med sig nosen denna gången. Till och med sitt grisljud var med och han nosade på de olika burkarna som han aldrig gjort nåt annat. Äntligen hade polletten trillat ner!!

Han charmar ju de andra hela tiden med sitt härliga och charmiga sätt. Att han ska upp på ställningen och klättra är ju bara en bonus man som "klassens clown" måste bjuda på. Han tappar dock lite fokus ibland på det han ska göra. Men som clown måste man klättra lite och spana runt lite i rummet istället.