Nosework i skogen

Nosework är perfekt att träna när som helst, det krävs inte så mycket förberedelser. Det är perfekt att ha med en liten behållare i fickan och träna under en promenad i skogen eller varför inte i stan. Där kan vi snacka mycket störning.
Jag använder mig utav små runda metallburkar med en liten magnet i, så då kan jag sätta den högt eller lågt på något som magneten fäster emot. I trädgården finns det massa saker som gå att använda, skottkärra, grillen eller parasollfästet. I skogen är det svårt att hitta något som magneten fäster mot men det går lika bra att gömma den i mossa, buske eller vid ett träd.

Jag har än så länge bara lärt in den första doften, Eukalyptus. Sedan finns det två dofter till, Lagerblad och Lavendel. För att tävla måste hunden göra ett doftprov på varje doft. Jag har inte kommit dit än, jag har inte hittat något som passar än. Men jag har inte bråttom och jag tycker att nosework passar så bra att göra när andan faller på, Ronny blir minst lika trött av att få träna på detta sätt.

Här markerar Ronny doften på ett så kallat fordonssök. Jag har tränat in frysmarkering på honom, han håller näsan still där han hittat doften. Alla väljer sin efter markering av doften, vissa har sittmarkering och vissa kan läsa av sin hund så bra att de kan se när hunden hittat doften. 

Blodspår

Igår träffade jag och Ronny en vän och hennes hund Siri ute i skogen, där vi la spår åt varandra. Jag tränar ju viltspår helt själv annars och på prov kommer ju någon annan lägga spår så det är dags att träna någon annans spår.
Det var nog nästan ett år sen vi tränade med blod också, Jag kör bara klöv för att lära honom att följa klöven då det är bloduppehåll i ett tävlingsspår. Amanda la nog runt 400 m spår till mig med rådjursklöv och nötblod.

I väntan på att spåren skulle få några timmars liggtid tog vi en runda i skogen så hundarna kunde busa loss lite grann. Sen åkte vi hem till mig och drack kaffe samt tränade lite nosework. 

Jag trodde inte att han skulle bry sig om att det var blod i spåret, men han blev rätt överraskad. Han gick lugnt och nosade noga på alla bloddroppar. Annars tutar han på i 180 och jag är tvungen att hålla in honom så han inte missar. 

Han tog hela spåret, gick för det mesta i spårkärnan och gjorde han inte det lät jag honom tuta på lite tills han tog upp spåret rätt igen. Eftersom det var snö såg jag ju hela tiden vart spåret gick, men jag vill inte styra honom som jag lätt gör annars. Han måste få jobba lite också och lära sig

Ronny var stentrött hela dagen igår

Nos, snok, näsa

Ny taktik i spåret har jag provat i veckan. Antingen fattar han vad jag vill eller så är det bajsfritt runt spåret.... Jag har i alla fall bromsat honom när han börjar vinda och se ut att ha annat i tankarna än spåret. Oavsett om han vindar in bajs, vilt eller bara försöker hitta spåret så vill jag ha honom med nosen i backen hela tiden. För att inte missa något viktigt under spårets gång.

Ronny är så härligt sprallig just nu, jag kan skratta åt hans upptåg men också gråta ibland. I skogen kör jag långlina när han ska vara lös för hörseln är selektiv och det finns ju så mycket smarrigt och smaskigt lite här och var. Då kan jag lipa men är vi ute i trädgården springer han runt med saker konstant i munnen och leker med sig själv. Det ser ju så knasigt ut när han kastar upp saker och rejsar med sig själv. Det går inte att ha vantar eller annat kul i handen för då snor han det och springer fortare än fortast runt, runt huset. Jag tror han längtar efter en liten staffekompis att busa med, kanske att matte kan ordna det till honom framöver.

Bajs och åter bajs

Igår fick Ronny gå ett spår som såg ut såhär:

- 500 m långt
- 8 timmar liggtid
- Rådjur
- Utan blod
- Väder: Vindstilla, - 5 grader och snö
- 4 vinklar

 Han tar det supersnyggt och följer spårkärnan. Det är så kul att spåra i snön för det syns direkt vad det är han gör när han går av spåret lite, harspår eller katt kan det vara som han följer nån halvmeter innan han går tillbaka till spåret. Vid andra vinkel fortsatte han rakt fram och hade en del svårigheter att hitta rätt. Han provade alla olika djurspår fram och tillbaka innan han vände och gick åt rätt håll. När han spårat 200- 250 meter ungefär gick han av spåret och cirkulera runt. Det var ju tre olika bajshögar han absolut var tvunget att ta, skethund.

Jag fick ett tips på facebook att stanna honom när han går av spåret för att låta honom gå när han går ner och spårar igen. Jag brukar göra så när han tar upp nosen och vindar. Då är det grymt tydligt att han fått någon annan go doft i näsan som han vill följa, men jag bromsar bara och säger spår. Jag brukar vara väldigt duktig på att styra honom och det är en av mina svagheter. Jag vill att han ska tänka själv och tänka framåt, nu spårar vi och inget annat men han tappar sugen ibland när det är bajs i närheten. Skethund.

Han blev intresserad av spåret igen och fortsatte mot målet, inga problem sa han och tog klöven. Vi mötte till och med en Jack russell som gjorde utfall på grusvägen bredvid spåret, men han gick lugnt med nosen i spårkärnan.

I nästa spår ska jag lägga belöning i spåret för att se om det hjälper honom, samt stoppa honom när han uppenbarligen är på bajsjakt.