Agility

Det är nog dags att ta upp agilityträningen igen, Sigge var grymt sugen och taggad härom dagen när jag drog i ett par "utsättningspinnar" i gräsmattan. Att han som belöning fick sin nya julklapp gjorde ju han inte mindre sugen. Julklappen är en pipleksak i form av en långhalsad kalkon. Att jag inte använt mig av det tidigare förstår jag inte, den är han grymt sugen på och jobbar mer än gärna för att få den =nöjd matte :)

Det var ju väldigt längesen vi tränade agility så det får nog bli att backa långt tillbaka i träningen, till och med ta det från början med handling, target och hindersuget. Jag får nog ta fram min kreativa sida också och börja bygga hinder här hemma i trädgården. Det är ju perfekt nu när det inte är kallt och ingen snö ligger. 

Bilder från julafton

Jag försökte ta lite fina julbilder på mina barn, men resultatet blev ju sådär...

Nom nom

Sigge hånglar med min syrra!

Tröttmössan före

Tröttmössan efter

Höst...nej, just det vinterbilder på Sigge

Jag vill ha snö, kyla och gärna soliga dagar. Men istället så är det +8 grader ute, irriterande småduggande regn och blåsiga dagar. Som jag skrivit om tidigare är ju inte Sigge bästa vän med dessa dagar utan vill helst gå i ide och sova bort dom.
Om tre dagar är det julafton och jag har inte en enda känsla för det. Visst jag har skaffat en gran till barnen, satt upp stjärnor i fönstret, lagt på juldukar, handlat julklappar och tänt ljus varje söndag. Men ändå infinner sig inte den där härliga julkänslan tyvärr. 
Häromdagen när det var en solig dag tog jag och Sigge en promenad och jag fick tagit ett par härliga bilder som jag tänkte bjuda på nu. 

En jättestor rotvälta såg lite läskig ut, då åkte raggen fram ;) När han kom fram till den var den inte så farlig trots allt

Sigge vill aldrig titta in i kameran utan vänder sig gärna bort

Våra planer för 2014

Våra planer för år 2014:

* Gå en kurs i specialsök.
* Ägna mycket tid åt att träna stadga, skvallerträning för att få en bättre kontakt och mindre jaktlust på katter och vilt.
* Ta tag i rallyträningen i fortsättningsklassen och träna in nya skyltar.
* Börja tävla i fortsättningsklassen i rally.
* Träna massa viltspår.
* Starta i öppenklassen i viltspår.
* Jag vill skaffa en kompis till Sigge, träningskompis till mig och familjemedlem till oss alla.

Mydog

Tänk vilken liten skit han var här :)

Snart lider året mot sitt slut vilket bland annat innebär att Sigge fyller två år. Min älskade lilla buse som bara växer och växer i mina ögon. Det är underbart med en liten valp hemma, dom är så oförstörda, busig, härliga men samtidigt riktigt jobbiga. 
Men det bästa är ju, tycker jag när man märker att dom börjar mogna. Visst, Sigge är inte fullvuxen än men han tar sig. Han är fortfarande en sprallig, lekfull o härlig kille vilket jag hoppas han fortsätter vara trots att han mognar. 
Sen att han ibland har knäck i öronen är ju bara petitesser i det stora hela ;)

I början på året, närmare bestämt 3-6 januari är det Mydog på Svenska mässan. En enda stor hundfest, med utställningar, uppvisningar, tävlingar, försäljning av massa hundprylar samt rasmontrar med diverse olika raser. Staffordshire bull terrier-klubben ska också ha med en monter för att visa upp vår ras. 

Jag och Sigge kommer stå i montern tre timmar på söndagen mellan kl 9-12 den 4:e tillsammans med ett annat par med sin staffe. Det ska bli så kul och spännande att få träffa folk och prata staffe samt visa upp min goa kille. Välkomna att titta förbi!!

Staffar för livet

Var med oss staffe-älskare att stödja musikhjälpen i kampen för att alla tjejer ska överleva sin graviditet!! Alla gåvor är välkomna, allt från 25 kr så kom igen och hjälp oss hjälpa :) Just nu ligger vi på 25:e plats. Bättre kan vi!!

http://bossan.musikhjalpen.se/insamling/staffar-for-livet

Stackars lilla bambi

Två gånger den senaste veckan har jag fått ett dödslängtande rådjur framför bilen. Självklart att det mörkt ute då det hänt, vilket gör att det är grymt svårt att upptäcka djuret. Vid första tillfället var jag på E20 och blev varnad av framförvarande bilar som blinkade med sina varningsblinkers. Jag hade ingen aning om vad dom blinkade åt men saktade ner och kunde bara försöka hålla utkik åt alla håll. 
Från ingenstans hoppade självmordsrådjuret framför bilen, så då var det bara att trampa på bromsen och hoppas på det bästa. Denna gången gick det som tur var bra, men adrenalin-kicken var ett faktum hela vägen till jobbet.
Vid nästa tillfälle gick det inte lika bra...jag hann inte bromsa i tid så stackars lilla bambi hamnade under bilen och låg vid vägkanten såg jag när jag svurit färdigt över att jag körde på den stackaren. 
Bambi såg helt död ut men jag tänkte att det är lika bra att gå fram för att kolla om det verkligen var så. När jag var så nära som nån meter hoppar hon till och skriker värsta dödsskriket. Att jag inte sket ner mig är ju nästan helt otroligt, så rädd blev jag.
Hon hoppade ner i diket på brutna ben och sen lite längre in i mörkret. Det var bara till att ringa polisen som fick skicka ut en jägare med eftersökshund.

Innan jag såg att bambi levde så hann jag tänka att dom klövarna hade varit perfekta till Sigge när vi tränar viltspår...är man lite skadad eller??

I vilket fall som helst så hade jag ingen viltremsa i bilen att sätta upp, det fick bli en gammal papperspåse jag försökte få upp i ett träd... Jaja, jägaren hörde aldrig av sig så jag antar att dom hittade stackars lilla bambi och att hon är död....

Här är lite råd vad du ska göra vid viltolycka:

• Placera ut varningstriangel så att inte fler olyckor händer.
• Markera alltid olycksplatsen så att jägare med eftersökshund kan hitta platsen.
• Ring 112 och anmäl olyckan.
• Även om viltet ligger dött på platsen ska markering ske som information till andra trafikanter att olyckan är anmäld till polisen.
• Häng upp markeringsremsan på den sida av vägen som viltet försvann efter kollisionen.
• Vid kollision med vildsvin, björn, varg och lodjur placeras markeringsremsan cirka 100 meter från olycksplatsen. Informera polisen om detta.
• Om möjligt avlägsna döda djur från vägbanan, men tänk på din egen säkerhet.
• Försök inte att själv göra ett eftersök, djurets lidande kan förvärras.
• Försök inte att själv avliva det skadade djuret om du inte har den kunskapen.
• Om du har kört på en hund, försök aldrig att avliva den, låt veterinär avgöra.

Staffepromenad i Alingsås

I söndags var det dags för staffepromenaden som jag hade dragit ihop tillsammans med två vänner. Det var över en månad sedan vi bestämde detta och eftersom vi jobbar olika så fick det bli ett datum som passade oss alla. Med tanke på att vädret veckan innan hade varit lite si och så, med regn o rusk, var jag lite orolig dagarna innan att det skulle bli en regnig promenad med lite promenadsällskap.

Träffpunkten var tågstationen i Alingsås. Foto: Natalie Kleberger

 Vädret på promenaden var perfekt, strålande höstsol, +1 grad och knappt nån vind.  Detta gjorde att det kom många på promenaden, vi var nästan 25 personer samt några barn och 23 hundar. Dem flesta var staffar men det var även ett par stycken amstaffar samt två hundar av annan ras, vilka jag inte kommer ihåg nu.

Foto: Natalie Kleberger

Vi träffades på stationen i Alingsås, gick genom stan mot Nolhaga. Där gick vi upp genom Klämma och gick promenaden mot sjön Mjörn. Sedan vek vi av genom en skog, där dom byggt en spång att gå på.

Spången full med folk o staffar! Foto: Stina Matlak

Vi fortsatte promenaden genom Nolhaga, förbi djuren i barnens lantgård mot våran fikapaus. Vad vore en långpromenad i gott sällskap utan fika?? Inte en helt perfekt promenad i alla fall....

Foto: Natalie Kleberger

Promenaden var nästan 7 km lång och tog ungefär 2½ timma.  Sigge var grymt trött när vi kom hem och sov mesta delen av eftermiddagen och kvällen!!

Tack alla som kom och gjorde denna promenad till ett par riktigt trevliga timmar.

Sötaste Pitbull-valpen

Jag kan inte göra annat än att skratta rakt ut när jag ser denna sötnöt till valp. Vilken envishet och vilket driv den har.

Spår i mörker

Vissa veckor jobbar jag för det mesta på dagen och kommer inte hem förrän halv fem-fem och vid denna tiden på året är det nästintill mörk när jag kommer hem. Då är det inte jätteinspirerande att gå ut för att träna rally eller nåt annat. Men härom dagen fick jag för mig att lägga ett spår och ta det när det var mörkt. 

Spåret:
Klöv: rådjur
Blod: nej
Längd: 500 m
Liggtid: 3 timmar
Vinklar: 6 st
Spårtid: 20 min

Jag var lite spänd inför detta spåret då jag kan tycka det är lite småläskigt med mörker och detta spåret går ju rätt in i skogen, upp för kullar och genom buskage. Sigge brukar tuffa på rätt bra i spåret så det gäller att hålla hårt i linan samt hålla koll på vart jag sätter fötterna och se till så jag inte går in i allt för mycket kvistar, grenar och ris. Jag tog med en ficklampa vilket blev min trygghet genom skogen och när vi väl tuffade på genom skogen försvann min rädsla för mörkret, jag hade full fokus på att hänga med Sigge över stock och sten. 
Han gick på bra, gjorde några mindre ringningar vid tre av sex vinklar men annars tyckte jag att han hade bra koll över spåret och mycket bra driv framåt. När han kom fram till spåret så visade han tydligt att spåret var slut men han hittade inte klöven till en början så han fick cirkulera runt en liten stund.
Det bästa med att spåra i mörkret var ju att jag inte hade hundra koll på vart spåret gick så jag kunde inte "hjälpa" honom som jag brukar. Jättebra då jag måste låta honom jobba själv.

Motvind....

...medvind, ja vind från alla håll var det när jag skulle släppa på Sigge på spåret jag lagt åt honom igår. Jag skulle kalla det storm eller i alla fall väldigt stark vind. Inte direkt optimala förhållande att spåra i.

Spåret:
Klöv: Rådjur
Längd: 550 m
Liggtid: 6 timmar
Väder: Uppehåll, 10 grader och kraftig vind
Blod: Nej
Spårtid: 25 min

Eftersom jag hade barnen hemma fick spåret börja utanför huset på en stor åker, även det är svårt då det är öppet och alla vindar kan komma och föra med sig spåret. Det är även en åker där en del vilt går och mycket katter, vilka gärna för med sig spåret dit dom går...
Sigge vet vad som gäller när jag tar med mig spårlina och sele så han börjar direkt söka i luften och marken efter spåret då vi närmar oss. När jag släppte på honom på spåret så tog han det direkt och följde ett par meter sen började han ringa lite men fortsatte ändå åt rätt håll. Vid första vinkeln blev det svårt och han ringade stort samt spårade åt helt fel håll. Troligtvis är det nåt djur som fått med sig spåret åt det hållet.
Jag släppte honom och stannade kvar på samma plats för att inte förstöra spåret mer då jag ser att han fått en tappt. Han springer fortare och vindar i luften då han tappat spåret, precis som domaren på anlagsprovet sa "Sigge är mycket ärlig i sitt spårande, han visar direkt när han tappat spåret"

En härlig bild från i somras

Sigge tog upp spåret lite längre bort efter mycket ringande och jag ser hur mycket driv han har, han vill verkligen hitta spåret och ger inte upp i första taget. Vid något tillfälle tittar han på mig för att få stöd och hjälp men jag tittar bort varpå han fortsätter att spåra.

Detta spår är mycket svårt för honom och efter 25 min och halva spåret bestämmer jag mig för att bryta. Jag klappar om honom och tar sedan av selen för att gå hemåt. 

Det är bara att erkänna att spåret blev för svårt för honom och sedan backa i träningen. Det känns tråkigt men jag vet ju att han gjorde sitt bästa och det är ingen idé att bli arg eller besviken på honom. Nu är det bara att blicka framåt mot nya träningar och utmaningar.

Regntunga promenader...

....är inte direkt Sigges favorit i livet. Han skulle hellre stanna inne hela dagen än att gå ut i det hemska regnet. Trots att han får ha på sig sitt fina regntäcke så vill han bara vända och gå hem igen.

Jag förstår inte det för så länge jag har på mig bra regnkläder och en stor luva på jackan tycker jag det är mysigt att promenera i regnet. Sen dom gånger det spöregnar och blåser så det kommer vatten från alla håll kan jag hålla med om att det inte är så kul. Men lagom regn är ju alltid bäst tycker jag, svensk som jag är...

Såhär snygg är Sigge i sitt regntäcke

Ett problem man som staffeägare ofta har är att hunden drar i kopplet, staffen vill ofta ligga först och har bråttom framåt och Sigge är inget undantag. 

Men så fort det regnar ute ser jag inte röken av honom framför mig, han går gärna 1-2 meter bakom istället och skulle jag få för mig att stanna så vänder han snabbt o hoppas jag vill följa med honom hem istället.

På den regniga promenaden i morse var det inget undantag utan han gick demostrativt bakom mig i förhoppning att jag skulle vända.

När vi gick förbi ett hus där ett par var ute i trädgården, då började han få lite fart under tassarna. Han travade förbi dem med sin finaste trav, nästan som en vacker spansk dressyrhäst och tittade på dem med bedjande ögon. Jag kunde nästa höra hur han försökte säga till dem; "Hjälp, snälla rädda mig från denna hemska människa som tvingar mig ut i regnet...hjälp." 

Jag vill spåra...

Det har varit lika mycket stiltje här inne på bloggen som på våran träning. Jag ville ge Sigge ledigt från allt vad träning heter, han har helt enkelt fått semester från tankevärksamheten. Vi har ju haft en intensiv sommar o höst med mycket hjärngympa o diverse tävlingar så nu passade det speciellt bra att ta en paus. Vi har istället ägnat oss åt långa skogspromenader dels här hemma i Horla men också tillsammans med ett gäng andra hundar o deras mattar/hussar i "Hjortgården" i Alingsås. Där har vi gått en runda på nästan 9 km.

Älgjakten håller på nu också så det är svårt spännande att att lägga spår till Sigge. Inte schysst att dra klöv och lägga ut blod i skogen där jägarna kan behöva använda eftersökshund om de skadeskjutit något djur. Det kan ju förvilla om dom skulle råka gå just, vilket inte är troligt men ändå. Jag får snällt vänta tills jakten är över. 

Jag har börjat träna lite på dem nya skyltarna i rallyns fortsättningsklass. Det är bland annat "Snurr under gång" vilket att hunden ska snurra ett varv åt vänster brdvid mig samtidigt som vi går framåt. Lite klurigt är det allt ;) Andra skyltar är hopp över hinder, vilket inte känns speciellt svårt då vi tränat agility o han gillar att hoppa hinder. Sen har vi ju "8:ans frestelse" där man ska gå som en åtta runt två koner vilket inte är svårt men...det finns även en burk med nåt gott godis och en skojig leksak utlagd som hunden inte för ta eller röra vid. Det ska bli mycket spännande att träna detta...

Tre små grisar

Varje år anordnas det "Ljus i Alingsås", där några ljussättare från hela världen får chansen att ljussätta olika delar av Alingsås. Detta pågår under hela oktober och hela stan kryllar av människor, caféer har öppet extra länge så stan blir lite mer levande än vad den annars brukar vara.

Jag träffade Stina&Lycka samt Nicole&Ciara på brukshundklubben för "torsdagsrally". Vi gjorde en lite improviserad bana från fortsättningsklassen och tränade en stund. Sigge hade fin kontakt med mig och vi körde banan lös, vilket gick bra och jag kände mig trygg att han var fokuserad på mig. Efter träningen åkte vi in för en promenerad och miljöträning i Alingsås.

Jag tillsammans med tre små grisar

Härliga höstpromenader

Rallylydnadstävling på Angereds BHK

Jag har sen i fredags varit grymt förkyld, haft huvudvärk och varit allmänt krasslig. Ja, jag har tyckt synd om mig själv men jag kan ju inte missa chansen att göra ett godkänt resultat som gör att Sigge får titeln RLD N. Efter tre godkända resultat får man ett diplom att man är godkänd, först i nybörjarklassen och sen vidare i dom andra klasserna fortsättning, avancerad och mästarklass.

Jag hade med mig goa Stina med sin staffetik Lycka som skulle tävla i forsättningsklassen, även dom hade chansen att få ett diplom i den klassen.

Jag fick samma domare som jag hade i Borås för någon månad sen när vi fick 96 poäng, så det kändes ju hoppfullt ;)

Fina tjejerna Stina o Lycka som fick 90 poäng och får titeln RLD F! Grattis!!

Det var en bana som tog mycket lång tid, över tre minuter. Dom jag gått tidigare har tagit ungefär 2 minuter. Men det var en rolig och trevlig bana.

Jag kände mig ganska lugn innan, det var inga konstigheter med hur vi skulle gå banan och solen sken gött på oss. Sigge var dock lite off och seg idag, det kändes som att han hade mycket annat att titta på. Han var med mig bra ändå tycker jag fast det var som det slog slint i huvudet på honom. När jag stannar så ska han sitta och det vet han mycket väl, men jag fick påminna honom både en,två och tre gånger att sätta sig ner. Det är inte likt Sigge alls.

Jag under banvandringen

I nybörjarklassen är hunden vid min vänstra sida hela tiden. Vid en skylt som är sväng åt vänster, så försvann han helt plötsligt när jag tittade ner på honom. Han har helt plötsligt av någon anledning kommit över på min högra sida...helt galet min vän. Jag fick locka tillbaka honom för att kunna fortsätta men förstod att detta skulle innebära stora poängavdrag, säkert 10 poäng... Gah, jaja, det är bara att kämpa vidare.

Sigge spanar på som vanligt

Helt riktigt fick jag 10 poängavdrag för den missen och jag fick även avdrag för att han var sen i momenten, alltså att han inte ville sätta sig med en gång, vid fyra tillfällen.... Att han var sen får man 1 poängavdrag för så fyra poängavdrag och tillsammans med 10:an så slutade vi på 86 poäng. Eftersom många blev underkända och fick mycket sämre poäng är jag jättenöjd med detta resultat, vi kom på delad 5:e plats. Och titeln RLD N är vår...eller ja, Sigges.