Back to basics

Jag fick lite energi att köra ett kort träningspass med Ronny i trädgården ikväll. Jag körde bara grundfärdigheter för att få upp kontakten. Jag ville få korta pass med mycket attityd och känsla.
Jag började att arbeta med klossen som den kallas, jag använder en pall. Detta för att träna på bakdelskontrollen, att hunden ska lära sig att röra lika mycket på bakbenen som frambenen. Hunden ska lära sig att flytta bakdelen självmant i svängar eller snurrar.
Jag tränade även denna övning på höger sida, så kallad "höger handling" för att få upp säkerheten även på höger sida. Jag har ju planer på att komma upp i klasserna i rallyn och då behöver hunden kunna göra alla moment på höger sida. (Vi får se hur lång tid det tar bara innan vi är där)

Jag fortsatte att träna en grundövning till att lära in fotkommando. Då backar man har hunden framför sig och när den går vid din sida nära vänsterbenet (om man vill träna fot på vänster sida) så ger man den beröm (förslagsvis klick och godis/leksak/lek/kel). När man känner att hunden är med på rätt position kan man börja gå framåt och då ska hunden vända upp och gå med dig i fot framåt. I början belönar/klickar man mycket för att sedan belöna mer sällan när man känner att hunden är med på noterna.

Vi tränade även på en planka, att han skulle följa mig sidleds på en en planka i fot. Lite som med klossen/pallen fast en i marknivå där man rör sig åt sidan och även runt plankan så här är det bakdelskontrollen som tränas. Det finns moment i rallyn som är att man ska ta sidosteg åt vänster och höger, då är denna övning toppen.

Tillslut tränade vi apportering, genom att köra omvänt lockande. Ronny är inte jättebra på apportering, han griper lite dåligt samt släpper gärna fort. Men med omvänt lockande har vi kommit framåt i träningen.

Vila sig i form

Det är väl ungefär vad vi gör just nu, i alla fall när det kommer till rallyträning. Luften gick lite ur mig efter senaste tävlingarna. Även om jag känner att vi kommer igen så känner jag den där besvikelsen igen när vi tränat rally efter tävlingarna. Samtidigt så vet jag att vi kommer komma någon vart om vi inte tränar. Lite moment 22 över det hela. Jag behöver bara lägga upp en plan hur vi ska ta oss dit jag vill samt få tillbaka lite jäklar anamma när det kommer till träningen.

Det hänger även på det berömda livspusslet. Jag har två barn i skolåldern, barnen har aktiviteter, jag pluggar till medicinsk sekreterare samt att jag fått ett jobb på timmar på en vårdcentral och så har jag en stollig liten valp. Det gäller att hitta tiden för det första men även orken till allting och just nu är det hundträningen som får stå tillbaka lite grann. Även om det är den som ger mig mycket ork att fortsätta. 

Nu tar jag helgledigt från skolan och så får jag se om det blir någon hundträning. Jag tränar lite smått i alla fall när andan faller på. Saga är än så länge så duktig och lättlärd. Jag har lärt henne att stå still en stund, inför kommande utställning. Jag tränar även att lära henne att vänta på "var så god" vid maten eller om jag kastar iväg en rolig leksak så ska hon vänta tills jag säger det. Jag tränar även inkallning och reagera på sitt namn. Än så länge är hon jätteduktig, så det hoppas jag håller i sig.

Little miss Saga

Saga är en liten virvelvind som blåser förbi när hon är vaken. Svansen den är en propeller som rusar och rusar.
Hon vaknar gärna en gång på natten och då drar propellern igång. Man får dock ta skydd för hennes mun går också igång och tänderna är inte sköna när hon hugger i näsan, händerna eller kinden. Det är så mysigt att ha en liten valp i sängen kl 3 på natten som vill leka...eller inte. Jag har laddat upp med leksaker bredvid sängen som jag snabbt kan ge henne att tugga på istället för på mig.

Ronny uppskattar inte heller hennes bitlekar, speciellt inte när hon biter honom i pungen. Han är bra på att säga ifrån och om hon blir för bitsk i humöret så lägger han ner henne till hon slutar och då släpper han. Han uppfostrar henne bra för det mesta, ibland får han sina stolleryck och ska meja ner henne. Men annars tycker jag faktiskt att han mognat lite grann (med betoning på lite)

Blivande agilitystjärna?

Det söta lilla trollet

Tadpoles North Brook

Ronnys lilla dotter Belle var här i förra veckan. Hon har skjutit iväg på höjden så hon är som en älgkalv på grönbete när hon rusar omkring på gräsmattan. Bak-kärran är vinglig som en tall i stormen. Hon ser ut som ett litet rådjur med sin söta svajande bak.

Snart börjar lilltösen på valpkurs, sen får vi se vad det blir av lilla Belle. Busig och lekfull är hon i alla fall så hon njuter för fullt av livet i en barnfamilj. Hon har bitit sönder lillmattes skor, hon lyssnar inte alltid när husse ropar och idag har hon tuggat sönder sitt fina röda halsband. Hon är precis lika busig och sprallig som en liten valp brukar vara.

Nu tillhör gullhönan oss

I helgen hämtade vi lilla "Marble" eller Saga som vi döpt henne till. Att välja namn var inte det lättaste vi gjort, det har varit mycket diskussioner fram och tillbaka. Tillslut föll det på Saga och det var vi alla överens om.
Hon är uppfödd i Norrköping, 27 mil härifrån, vilket blir ungefär 3,5 timmar från oss. Eftersom vi skulle hämta henne på en helg bestämde vi oss för att ta husvagnen och bo en natt. Jag hade träffat Saga och uppfödaren en gång, den gången åkte jag och Ronny tur och retur till Norrköping på en dag. Det kände jag inte för att göra ihop med barnen, de hade inte uppskattat att sitta i en bil i 7 timmar. Vi valde att campa på Grännastrandens camping, en mysig camping precis vid Vättern med lagom aktiviteter för barnen.

Jag lämnade gubben, sonen och vagnen i Gränna var på jag och tösen drog iväg till Norrköping för att hämta Saga. Min duktiga lilla Meja som tog hand om Saga i bilen tillbaka till Gränna.
Ronny var med i bilen också så han fick känna på lukten vad vi hade med oss. När vi var framme i Gränna så fick Ronny och Saga hälsa på varandra, båda var glada och mysiga med varandra. Ronny skulle ju vara brötig och gick på, men det gjorde mig inte förvånad. Det är hans timida och lugna sätt som gör det ;)

Hon är mycket framåt och inte rädd av sig. Hon är även väldigt lyhörd och duktig på att hålla koll på oss (än så länge i alla fall ;) )
Hon är en riktig busa och hon går gärna på upptäcktsfärd på egen hand. Men efter en stund kan man höra henne pipa efter en och så fort hon får syn på mig så rusar hon med världens fart. Något som jag märkt är att hon har föremålsintresse och gillar att bära saker och kampa. Toppen inför kommande träning med henne :)

Bryt ihop och kom igen....

...det är mitt motto just nu. Igår bröt jag ihop och nu försöker jag komma igen. Jag försöker komma på det bästa sättet att lyckas komma igen.
Det som gjorde att jag bröt ihop igår var dels att en av Ronnys valpar dog. En liten kille som endast vägde 130 g när han föddes, han hade växt på bra under denna veckan men Elin sa att han hela tiden haft tung andning. Endast en vecka dog han i hennes famn, jag blev så ledsen när hon berättade för mig igår på morgonen. Men eftersom jag var på tävling med Ronny fick jag trycka undan de känslorna för ett tag.

Ja, det var alltså minimannens död ihop med gårdagens tävlingar som gjorde att jag totalt bröt ihop efteråt. Det kanske låter jättetöntigt och lamt men det gick inte att stoppa. Jag hade haft så höga förhoppningar på dessa två tävlingar, att det skulle gå vägen. Vilket det alltså inte gjorde. Jag såg ju på de som tävlade innan oss att det var något som luktade mycket gott i gräset. Efteråt fick vi höra att det varit kennelträff där dagen innan, massa goa dofter från fina tikar antagligen.
Visst det kanske verkar som en dålig ursäkt, men det var nog riktigt goda dofter för Ronny började skumma i munnen efter han nosat på en fläck i typ 10 min (kändes det som iaf...) Så, ja det var något jävligt gott i gräset.

Stundtals gick han jävligt bra, men det blev för mycket minus för oss på grund av nos, bris(tande kontakt) och felö(vning, då han inte riktigt ville vara med mig utan luuuuukta och flukta)
Andra banan gick inte mycket bättre, jo, lite bättre men vi blev ändå inte godkända på den. Där luktade det också jättegott, men där kändes det som att han var med mig mer. Fan, fan, fan. Jag blir nästan lite tårögd när jag tänker på det igen.
Som sagt, kom igen nu Sussie. Ta tag i detta nu och kämpa, kämpa för att träna upp kontakten och kom igen så vi kan komma ut på tävling igen.

Dammsugaren

I torsdags hade vi öppenträning på brukhsundklubben som vi brukar på torsdagar och eftersom det snart är klubbmästerskap var det lite nya folk med som inte kört rally innan. Jättekul att se nya ansikten och nya hundar, det är så kul att få visa de sporten och lära ut det som jag kan...även om jag inte kan allt.
På klubbmästerskapet kommer det bli en fortsättningsbana utan hinder där du får välja om du vill ha koppel eller inte. Allt för att så många som möjligt ska kunna vara med. Annars är det utan koppel i fortsättning och det är inte alla bekväma med.

Ronny var lite ofokuserad stundtals under uppvärmningen. Han brydde sig inte om de andra hundarna utan det var som vanligt massa goa dofter i gräset. Massa goa dofter så han bara var tvungen att dammsuga gräset lite grann. Eller ganska mycket... Jag började värma upp honom med korta pass, mycket gott godis och lite lek. När jag kände att han tappade fokus snabbt så satte jag tillbaka honom i buren en stund.

När vi gick själva banan kom dammsugaren igång igen, han dammsög från startskylten och fram till den första skylten som självklart var ett "långt moment" där man tar ett steg fram först, sen två steg och sen tre steg. Jag hade kunnat släppa en bomb bredvid killen utan att han hade brytt sig. Under nästa skylt som var slalom så började det släppa och sen gick han så fint bredvid mig. Till och med frestelsen sket han i. 

Jag förstår inte hur han kan gå från att dammsuga gräset till att "nämen, tjena matte går du här och ser skojig ut. Ja, men då följer jag dig så fint resten av banan. Men du får ge mig nåt gött när jag är klar"
Jag är glad att han gick så fint efter denna fadäs, men jag vill ha det hela banan. Det är något jag måste hitta ett bra sätt att komma förbi detta. Jag funderar på att gå privatkurs för någon duktig tränare eller kanske någon kurs som passar oss. Tips mottages gärna på hur jag ska träna, tänka och komma vidare.

Snart kommer hon

Om 12 dagar flyttar en liten tik in till oss. Det känns så himla rätt att just denna lilla höna kommer att bo med oss. Hon är så fin, go, sprallig, orädd och framåt. Hon är från två aktiva föräldrar som gillar att arbeta men utan att stressa upp sig då det inte händer något. Jag har inte träffat pappan än men kommer få göra det helgen när vi hämtar vår valp.

Mamma Pebbles är en aktiv tik som gillar att ta det lugnt när hon är hemma med matte. Hon bryr sig inte nämnvärt om andra hundar, hon har en lugn aura över sig samtidigt som hon är glad och sprallig. Hon är glad i människor men inte på ett överdrivet sätt, hon lyssnar bra på sin matte, hon är en cool tjej helt enkelt. Jag gillade henne skarpt när jag träffade henne och jag gillar hennes mh på papper och det jag sett på film.

Båda föräldrar är friröntgade fram och bak, ögonlysta u a. och är utställda med excellent. Mamma Pebbles har RLD N och RLD F (diplom i rallylydnad nybörjarklass och fortsättningsklass), hon tränas även i både lydnad och agility. Pappa Cox har tränats/tävlats i WP (Weightpull).

Marble har uppfödaren döpt henne till, hon heter endast det i stamtavlan då uppfödaren Veronica inte har en kennel. Jag är mycket glad och nöjd över Veronica som uppfödare till vår tik, hon har lagt ner mycket tanke och jobb på denna kull.
Marbles morfar är Ronnys pappa, så de är lite släkt men fråga mig inte hur eller vad det heter ;) Jag ser så grymt mycket framemot att få hämta hem vårt lilla guldkorn.

Uppfödaren frågade mig vad jag sökte i min framtida tik och jag svarade ungefär såhär: "Jag vill ha en orädd och aktiv tik, som kan ta det lugnt när det inte händer något, med en on/off-knapp som det brukar kallas 😉 Jag vill gärna att hon ska vara förarvek, ha "will to please" och ha en motor för arbete av olika slag" När jag var och hälsade på valparna kändes det som att Marble var den tik jag skulle ha, hon var lite lugnare än Delilah och hon var lite mer kelig och mysig. Men allt kan ju hända på vägen :)
Det återstår att se om hon har infriat mina önskningar med att välja denna tik, Veronica var den som hade sista ordet gällande vilken tik som skulle hamna var. Ja, även för pojkarna la hon sista ordet. 

Valpträff hos Tadpoles

Ronnys första kull hos Tadpoles är nu tre månader. Idag fick tre av systrarna som inte träffats sen de var åtta veckor träffas igen :) Det blev röj på hög nivå och tre yra höns som sprang runt i en gröt i trädgården. 

Det är skitsvårt att fota tre tokiga staffesystrar i rörelse

Till en början var de lite väl heta och visade mycket terrier för varandra. Vilda Vera var värst. Henne fick matte Elin lugna ner genom att hålla fast henne tills hon blev lugn. Det finns en bra metod att lugna hetsiga och spralliga valpar, speciellt terriers ;) Den metoden kallas för ryggsäcken och går ut på att sätta sig på huk med valpen mellan benen så man blir en mänsklig ryggsäck till valpen. När valpen lugnat sig kan man släppa den igen.

Vera försöker prata med Viggo

Vera, Juni och Belle är mycket lika i kroppen, de har lika långa ben allihopa. Juni har finast ansikte, hon är mest volym än så länge i ansiktet och har inte lika lång nos som Vera och Belle har. Alla tre har bra öron, vilket är bra för vi trodde nog Juni skulle få lite lätta öron men alla har perfekta öron. De ska bara växa i de lite till ;)

Ungdomarna fick leka av sig i en timma ungefär, sen kände vi att det räckte. Töserna var jätteduktiga på att tagga ner när vi sa åt dem att det var för hetsig lek. Eller sa åt dem....vi höll fast töserna tills dem var lugna innan vi släppte dem igen. Töserna gick från brottnings- och tugglek i en bröthög till att faktiskt springa runt och jaga varandra, stanna upp och tugga lite gräs bredvid varandra innan de sprang runt igen. Jag tror dessa tre töser kommer växa upp till tre duktiga tjejer med skinn på näsan och de kommer visa respekt för andra och inte hetsa upp sig i första taget. 

Varning för bildbomb!!!

Vera och Belle kampar

Belle

Tröttsamt att hänga med syrrorna

Fina Belle

Juni är söt som socker

Fint fokus på matte

Juni står som ett ljus