Snart är det dags...

På torsdag kvällar är det öppen träning i rallylydnad på Alingsås Bhk. Denna torsdagen var det många som kom, gamla som nya vilket är kul. Det verkar som fler och fler får upp ögonen för denna härliga hundsport. Meningen med rallyn är ju att den ska passa alla, då den inte är lika krävande som av ett ekipage som tävlar i lydnad. 

I rallyn får du t.ex berömma hunden med röst eller kroppsspråk. Du får även visa med handtecken vart hunden ska gå, sen får man göra dubbelkommandon utan poängavdrag vilket är skillnad mot tävlingslydnad. Dock vill man ha en skönt flyt under banan och hunden ska vara fokuserad på dig. Man kan få poängavdrag för "bristande samarbete" eller "hund som är orolig inom position" och även om hunden nosar under merparten av ett moment. Det är lite av dessa som det kan finnas risk att jag och Sigge får minus för på tävling. Men jag hoppas och tror att vi ska klara gränsen för godkänt, vilket jag i så fall är mer än nöjd med.

Snart är det dags... för min och Sigges första tävling i rallylydnad. Med tanke på att Sigge tappade allt vad fokus och samarbete med matte när han blev tonåring så är jag glad att vi kommit så långt som vi gjort. Vi är inget toppteam som kommer glänsa på tävlingen och vinna med 100 poäng men vi har kommit så långt att vi jobbar tillsammans och tycker det är kul. Sen att Sigge inte har full fokus på mig utan vill gärna lukta på goa saker i gräset eller titta på snygga tjejer eller undra varför en hund skäller det får domaren ha överseende med ;)

Viltspår

Känslan som infinner sig när jag släppt på Sigge vid spårets början och han tar tag i spåret och börjar följa det framåt är otroligt härlig.
Jag har lagt ett viltspår som är 600 m eller aningens längre. Ibland blir det längre och ibland kortare beroende på om jag är koncentrerad på vad jag gör när jag lägger spåret. Jag har fått lära mig att 100 m är 125 steg, så jag räknar till 125 steg o sen börjar jag om. Tillslut blir det många siffror att komma ihåg att jag tappar bort mig, slarvemaja där ;)
Denna gången la jag med blod men väldigt oregelbundet för att göra det lite klurigare för min Siggebus som har kommit upp sig efter en tidigare dalande formsvacka. Mitt mål är nu att beställa tid för ett anlagsprov hos en domare.
Spåret hade fem vinklar, bloduppehåll och hade en liggtid på fem timmar. Spåret gick dessutom över en liten grusväg tre gånger vilket gör det hela svårare då det kan komma både gångare, hästar eller andra hundar som korsar spåret och för med sig spåret åt fel håll.

För någon månad sen var vi på en endagars viltspårskurs för duktiga Maria Törnlund som har kennel Matheriz uppe i Skellefteå. Hon kom på snabbvisit till skogarna i Sätila och var en klippa för många av oss deltagare. Jag fick lära mig att inte styra hunden utan lita på den. Något som jag har anammat då jag tidigare kunde springa på då jag visste att Sigge gick rätt i spåret eller så stannade jag när han gick för mycket fel och så var det så lätt att styra honom. Men det får man INTE göra, man ska lära sig lita på hunden och även lära sig läsa sin hund när den spårar. För då kommer man kunna se om den spårar i kärnan, ringar eller fått en tappt.