Agility - vår nya sport??

Jag anmälde mig och Saga till en agilitykurs. Mest för att det är kul att gå kurs, det är kul att lära sig nya saker. Vi har kört agilitygrunder lite smått, det jag kommit ihåg från när jag gått kurs innan med min gamla hud Sigge. Saga är ju väldigt följsam och jag har märkt att hon gillar agility när vi provat hemma.

Jag hade på känn att agility skulle vara något för Saga, hon gillar fart och fläkt men samtidigt kan hon låta sig styras under tiden, hon rusar inte bara på. Jag vara bara lite orolig inför kursen att JAG inte skulle klara av alla snabba vändningar eller att komma ihåg mer än tre hinder. Rallyn är ju ganska lugn och trygg, du kan läsa dig till under banans gång vad du ska göra och vart du ska sedan. Det går liiite snabbare i agilityn. Där hinner du inte tänka värst mycket under tiden. Det är bara att köra på.

Saga var verkligen duktig under kursen och hon älskade det varje gång. Agilityfröken sa att hon hade bra tryck under fötterna, var orädd och lättlärd. Precis så som jag känner Saga. Hon tar varje utmaning med grym inställning. Hon gillar verkligen alla hinder, A-hindret, balansen, gungan är riktigt skojiga och de måste hon upp på. Det jobbiga är att hon är snabb som satan, det gäller att hänga med i svängarna och veta vart man ska styra henne härnäst. Hon är verkligen så fantastiskt rolig och underbar att träna.

Jag måste säga att jag är väldigt stolt över mig själv under denna kurs. Jag kunde aldrig ens kunna tänka mig att jag skulle klara av en agilitybana på 14 hinder. Jag kanske inte satte det supersnyggt eller så men jag klarade komma ihåg hela 14 hinder och jag lyckade sätta både bakombyte, framförbyte och blindbyte. Det är jag grymt stolt över. Jag har även lyckats få blodad tand och vill fortsätta. Jag trodde ALDRIG jag skulle säga det men jag har planer på att starta agility nästa år....Jag håller just nu på att få hundarna att sätta slalom. Får se hur det går med det först.