måndag 27 mars 2017

Kung Ronny

Jag bestämde mig tillslut att Ronny skulle bli av med sina kulor, så för en månad sedan tog jag honom till veterinären. Jag börjar nu efter en månad se lite förändringar, som att han "tjejkissar" mer samt att han kissar längre varje gång. Han är inte manisk över kissfläckar. Han slickar inte kiss som gör att han dregglar och tuggar, längre. Han rymmer inte längre. Ungefär så.


Han tror fortfarande att han är kungen. Kungen som ska få sitta, stå och ligga vart han vill. Även på folk eller på Saga. Han tycker att han är kungen som ska bli kliad på halsen klockan 7 på morgonen. Han tycker att han är kung Ronny som ska få mat när han säger att han är hungrig. Vilket är i runda slängar 12 gånger/dygn.


lördag 25 mars 2017

Utställning 6-9 månader

Idag var det dags för utställning igen. Det är Saga som fick utstå detta idag, Ronny fick ligga hemma och sova gott i sin bädd.
De som kan nåt säger att man brukar räkna att en domare dömer 20 hundar/timme. Vi hade nummer 45 så jag räknade med att bli bedömd vid 11, eftersom det började vid 9 på morgonen. Men tji fick jag. Denna domaren dömde kanske 20 hundar/2 timmar..... så det var mycket nära att jag sket i det och åkte hem. Men jag stod ut.....i  4 timmar......sen var Sagas bedömning klar och vi kunde åka hem.


Hon fick gå mot en tik i samma ålder, en tik som är mer utvecklad och bredare än vad Saga är. Så jag visste ju att Saga skulle bli tvåa. Domaren sa att båda var fina tikar, men att ettan var mer utvecklad och bättre huvud än så länge. Jag håller helt och hållet med. Kritiken vi fick var jättefin och jag är nöjd med Saga under dagen. Hon är ju så glad i alla men kanske lite väl glad så hon vill ju hälsa på alla hundar, människor och barn. Det är något vi behöver träna på och detta är en av anledningarna till att vi går på inofficiella utställningar för att träna henne. Men hellre att hon är glad i alla än att hon inte gillar andra hundar och beter sig illa.



Här kommer hennes kritik i alla fall, även om den är ganska oläsbar så är jag nöjd:


lördag 18 mars 2017

Rally, fotgående och agility

Just nu kör vi mycket rally i trädgården när det är gott väder. Jag brukar även passa på att sätta upp en bana på ängen utanför oss för att få störning av kobajs, kattbajs och vilt som kan hålla till där. Jag har kommit fram till att det som verkligen får Saga att vilja jobba med mig är en lurvig kampleksak som belöning. Nåt måste hon ju få som belöning även fast hon inte kräver så mycket. Sen om man ska vara lite negativ så kan hon lätt bli lite övertaggad när hon väntar sig kampleksak, så då kan hon bli slarvig och spretig. Men det känns inte som ett jätteproblem än så länge, hon är ung och jag är överlycklig att hon är taggad och vill arbeta.


Hon börjar tagga ner och jag känner att hon lättare hittar rätt position i fotgåendet, hon springer inte framför mig lika ofta utan håller sig fint vid sidan. Men då jag har världens största fötter så gäller det att ha stenkoll på vart jag sätter de så inte loppan är i vägen. Hon har börjat lyssna bättre på mitt kroppsspråk när jag försöker förmedla åt vilket håll vi ska eller om vi ska svänga helt om.
Jag har insett att vi behöver lägga fokuset på sitt, stå och ligg. speciellt sitt-stå och ligg-stå. Jag lägger även fokuset på ordförståelse i olika situationer och med olika störning. Det är en rolig övning där man kan använda fantasin hur mycket som helst.


Med Ronny går det lite trögare, han har inte samma driv som Saga. Han blir gärna lite slö om man nu kan säga så, när vi ska köra en kombination eller bana. Alltså helt enkelt när han ska gå fot. Jag behöver fundera ut hur jag ska lägga upp träningen med honom för att få till den där känslan igen. Jag vill ju så gärna köra med honom men när han tappar intresset så är det ju självklart inte kul. Det ska ju kännas kul att träna ihop så jag kan inte tvinga honom. Jag ska fundera ut någon annan väg att gå för att få honom att tända till igen.


Jag har börjat så smått med agilityträning, mest med Ronny men även med Saga. Med Saga har jag inga höjder på hindren, jag lägger ribban på marken istället. Jag tränar henne på att följa min handling och röst. Hon taggar till rätt bra här så vi får se om jag kan få henne att lugna ner sig. Här tror jag att jag inte behöver leksak som belöning, jag kanske får ta till godis som belöning här.
Ronny tycker det är grymt kul att köra agility och han är lyhörd för handling och röstkommando.


tisdag 7 mars 2017

Nosework med staffarna

Jag älskar att ha trötta hundar, hundar som jag vet vilar för att de är trötta i knopp och kropp. Ronny är en mysgubbe som gärna vilar inomhus även om han inte arbetat och han blir inte dampig även om han fått lite hjärnstimulans. Men samtidigt så märker jag en annan trötthet då vi arbetat eller tränat fysiskt vilket gör att jag blir varm i hjärtat. Staffar är ras som inte ses som en bruksras, den behöver inte en massa timmars träning per dag för att må bra. Men en staffe älskar att hänga med sin matte eller husse på upptåg, det är en ras som är aktiv och gillar att arbeta. Jag skulle säga att det är en ras som passar i de flesta sporter, det gäller bara att hitta något som både förare och hund gillar och passar för. Det är ju inte självklart att alla staffar passar i alla sporter, men det finns definitivt potential i rasen som sådan då den är aktiv och fartfylld, har man ett bra samarbete och hittar en sport som hunden trivs med så kan man gå långt i kombination med mycket träning. Det jobbiga är bara att välja ut ett par sporter att köra med hunden, det är inte det lättaste då det finns så mycket roligt man kan hitta på med sina hundar.


Vi kör nosework sporadiskt och just nu har jag inga planer att ut och tävla i det, jag känner att det räcker att köra nosework som aktivering just nu. Det räcker alldeles utmärkt för min del. Nosework passar alldeles utmärkt att ta med sig ut på promenaden eller köra ute i trädgården eller varför inte på parkeringen på bilen.
Ronny har en riktigt bra näsa och han söker med intensitet tills han hittar det jag lagt ut. Vi har dock ett problem och det är när det kommer till att gömma doften i kartonger. Då känns det som att han tar vilken låda som helst och han är ursäker på att det är just den lådan som innehåller gömman av doft.


Detta fokuserade jag mycket på vid senaste träningen och nu börjar jag se ett resultat. Jag använder 3-6 lådor och varierar vart jag har kartongen med gömman. Jag såg tidigt att han inte tog första kartongen utan gick direkt till andra, så då la jag ju självklart doften i första lådan så där fick han lära sig att det inte löser sig att fuska. Jag byter kartongerna och får honom att tänka till innan han söker. Han börjar bli bättre på att hitta rätt och precisera sig även på kartongsök. 


Saga gjorde bra ifrån sig på denna träning, trots att hon var trött och en halvtimma senare kaskadspydde 3 gånger.....
Hon hittade rätt kartong bra, dock var hon trött och vi har inte övat in frysmarkeringen än. Så hon nosade rätt, sen lade hon sig vid kartongen eller satte sig vid den. Hon visste inte riktigt vad hons skulle göra men det var ju en bra tanke av henne. Många använder just dessa markeringar på ett sök. Jag gillar frysmarkering men det är en smaksak vad man väljer. Nu vet jag vad jag ska träna på med Saga i kommande träningar i alla fall.


onsdag 1 mars 2017

Utställning 6-12 månader

Saga har varit på sin andra utställning, nu 7 månader gammal. Jag tycker det är en alldeles utmärkt miljöträning samt träning inför kommande tävlingar vi ska ut på. Vi åkte på en inofficiell utställning i Sätila för alla raser, så det var säkert 200 hundar där med sina mattar och hussar. Den var i ett ridhus och utomhustemperaturen låg på -6 grader så inne var det svinkallt. Det var inte tal om att ha på sig något snyggt, det fick bli den gamla vinterjackan som varit med om många hundträningar.


Hon skötte sig bra där inne, förutom att hon ville hälsa på alla hundar och mattar som var där. Så det kommer bli fler utställningar för oss så hon kan träna på att alla inte är där för hennes skull. Hon skötte sig fint inne i ringen, hon var rätt nyfiken på de som satt runt den när vi gick där. Men när domaren skulle ta på henne så sträckte jag fram en godis framför och då stod hon som ett ljus. Tänk att den träningen satt sig i huvudet på henne. Hon stod även som ett ljus i någon minut när domaren berättade för skrivaren. Så jag är nöjd med hur hon skötte sig där.