Det som gjorde att jag bröt ihop igår var dels att en av Ronnys valpar dog. En liten kille som endast vägde 130 g när han föddes, han hade växt på bra under denna veckan men Elin sa att han hela tiden haft tung andning. Endast en vecka dog han i hennes famn, jag blev så ledsen när hon berättade för mig igår på morgonen. Men eftersom jag var på tävling med Ronny fick jag trycka undan de känslorna för ett tag.
Ja, det var alltså minimannens död ihop med gårdagens tävlingar som gjorde att jag totalt bröt ihop efteråt. Det kanske låter jättetöntigt och lamt men det gick inte att stoppa. Jag hade haft så höga förhoppningar på dessa två tävlingar, att det skulle gå vägen. Vilket det alltså inte gjorde. Jag såg ju på de som tävlade innan oss att det var något som luktade mycket gott i gräset. Efteråt fick vi höra att det varit kennelträff där dagen innan, massa goa dofter från fina tikar antagligen.
Visst det kanske verkar som en dålig ursäkt, men det var nog riktigt goda dofter för Ronny började skumma i munnen efter han nosat på en fläck i typ 10 min (kändes det som iaf...) Så, ja det var något jävligt gott i gräset.
Stundtals gick han jävligt bra, men det blev för mycket minus för oss på grund av nos, bris(tande kontakt) och felö(vning, då han inte riktigt ville vara med mig utan luuuuukta och flukta)
Andra banan gick inte mycket bättre, jo, lite bättre men vi blev ändå inte godkända på den. Där luktade det också jättegott, men där kändes det som att han var med mig mer. Fan, fan, fan. Jag blir nästan lite tårögd när jag tänker på det igen.
Som sagt, kom igen nu Sussie. Ta tag i detta nu och kämpa, kämpa för att träna upp kontakten och kom igen så vi kan komma ut på tävling igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar