Våren är här!

Nu äntligen har våren kommit, det har varit en lång vinter även om det var härligt att vi fick snö och kyla i januari/februari och inte bara slask och tråkigheter. MEN när mars börjar så börjar det klia i vårfingrarna, då vill jag bara ha grönt gräs, blommor och sol.

Det har varit dåligt med viltspårning under vintern och jag har längtat efter barmark även för att kunna lägga spår ordentligt. Det går jättebra att spåra i snö, men man kan aldrig gå tävlingsspår som lagts i snö så därför lägger jag inte spår så ofta i snö. Jag blev väldigt sugen på att lägga spår ett par gånger så därför gjorde jag det. Det var inte så lyckat då snön var alldeles för djup, hur tänkte jag där liksom?

Idag fick båda hundarna gå var sitt spår, eller det var i och för sig samma spår men en i taget ;)

Spår
Klöv: Rådjur.
Liggtid: 5 timmar.
Längd: Cirka 400 m.
Blod: Nej.
Vinklar: Tre stycken.

Saga var grymt taggad, jag behövde bromsa henne och gjorde det genom att luta mig bakom. Saga börjande spåra en bra bit innan spåret hade börjat. Hon tog det fint och hon gick i spårkärnan. Första vinkel tog hon utan problem, även andra vinkel som låg i ett hörn av åkern där hon sedan direkt skulle hoppa över en bäck. Inga problem sa Saga och tuffade på. Tredje vinkeln var lite lurig så hon ringade lite men hittade ganska snabbt den rätta vägen och gick i mål.

Ronny gick samma spår som Saga och han var lika taggad han när han gick på det :) Jag fick bromsa honom med. En gång gick han av spåret för att äta bajs men inte mer, det är nog rekord för att vara Ronny! Han tog det väldigt bra och tuffade på. Ronny hade också lite problem med vinkel nummer tre men till slut kom han på rätt spår och tog sig till slutet. Duktiga små hundar idag!

Tävling i avancerad klass

I lördags var det äntligen dags att prova lyckan igen i avancerad klass i rallyn med Saga. Vi hade anmält oss till en dubbeltävling i Kinnaredshallen i Ulricehamn. Det var här vi tävlade senast men denna gång hade vi sällskap av Amanda och hennes flat Siri. Det är ju mycket trevligare att ha sällskap när man åker på tävling, i lördags var vi iväg 7 timmar ungefär.

Det var två trevliga banor, en som var lite svårare på grund av att det var spring. Inte för att det är speciellt svårt att springa men det gäller att hålla huvudet extra mycket på skaft. Man ska springa ända tills att det kommer en ny skylt som ändrar till normalt tempo eller sakta gång. Skyltar som kommer efter spring ska utföras och det kan vara lite klurigt att komma från spring och sedan tvärt stanna för att utföra något moment. Det gäller att förbereda hunden och se till att denne är med på att något nytt kommer att hända. Sedan efter momentet är gjort så ska du springa igen, det är heller inte svårt att utföra men....det gäller att komma ihåg att springa. Efter ett par skyltar fortfarande i spring så var momentet att sakta ner till gång, byta sida på hunden i gång, sedan börja springa igen. Jag lyckades med allt detta och är så nöjd över det. Jag brukar vara rätt tankspridd men här höll jag huvudet kallt. Helt otroligt!

Saga betedde sig väldigt skumt innan vi gick in på banan och de första skyltarna, hon nosade på ena frestelsen, hon lämnade mig och gick fram till andra frestelsen, något som är väldigt ovanligt för att vara henne. Vid nästa skylt som var sitt, stå, ligg så satte hon sig och där satt hon kvar...jag började försöka få henne att ställa sig upp, hon var jättemärklig. Efter det så fortsatte vi framåt och då kändes hon mer som sig själv. När jag gått av banan så såg jag att några funktionärer hämtade papper och spray, när jag kom fram till inroparen så sa hon att hon hörde att domaren att "kissade hon?" och då trillade polletten ner. Det var det hon gjorde vid tredje skylten. Lilla knasfia. 

Att kissa/bajsa på plan gör att man blir diskad det insåg jag ju. Dock så hoppades jag på att domaren var osäker på om hon verkligen kissade så hon dömde resten av banan, annars så slutar de döma tyvärr. Hon var osäker så jag blev bedömd hela banan och vi hade slutat på 82 poäng om vi inte hade blivit diskade och i så fall hade vi hamnat på 4:e plats. Det var nog en svår bana eftersom bara 3 stycken av 24 som var godkända. 

Första banan blev vi godkända vilket gör att Saga fick en ny titel: RLD A. Nu har jag ju börjat fundera på nästa klass, dock känns det som att jag måste lägga ner ännu mer tid på träning. De poäng vi fått på våra tävlingar i avancerad klass skulle ju inte räcka till för godkänt i mästarklass så nu gäller det att slipa, öva och öva ännu mer för att klara av 90 poäng i mästarklass men hellre ännu mer poäng. I slutändan så är det ju cert jag siktar på och ett championat. Hon har tagit RLD A-diplom vid 18 månader vilket jag tycker är helt fantastiskt. Jag är så nöjd med lilla flickan och hur hon tar alla utmaningar jag sätter henne för. Just det, jag tänkte dra igång villtspårsträningen nu också. 

Okej-stämpel av Probono K9

Förra veckan fick Saga en okej-stämpel i rumpan av fina Susanne på http://www.probonok9.se/ i Vårgårda. Susanne är en fantastisk fysioterapeut och fantastisk människa. Hon tar hundarna på ett väldigt fint sätt och hon är så positiv och härlig.
Saga började ju halta i somras på vänster bak, men veterinären hittade inget alls. Efter jag varit hos veterinären så visade hon hon ingen hälta mer, dock passade hon lite då och då vilket jag inte gillade. Passgång är någon som hundar kan göra ibland om de är lite lata men samtidigt tycker jag det är ett symtom som är värt att kolla upp hos en fysioterapeut, då det kan vara tecken på något som inte stämmer eller gör lite ont på hunden.

Hon tittade först på henne när hon skrittade och travade ute samt filmade henne. Efteråt kände hon igenom henne och kunde känna en muskelbristning bak fast på höger sida, tvärtemot sidan hon haltade på innan. Susanne menade på att skadan kunde klämma på nerver som gav smärta ut i andra benet. Saga fick sedan behandling mot musklerna med hjälp av ultraljud. Vi fick ett träningsschema som vi skulle träna efter mellan besöken hos Susanne. Jag vet inte hur många besök vi gjorde hos Susanne men Saga fick samma behandling varje gång och sedan tränade vi hemma.

Så för en eller ett par veckor sedan var vi hos henne senast för en kontroll. Jag skulle egentligen gått till henne innan jul men jag låg sjuk i typ tre veckor och kunde knappt gå på promenad med hundarna. Så de fick vila i ett par veckor, dock inget som de ogillade, båda var väldigt nöjda med vila och mys inne. Det är nog det som hjälpte Saga som mest, hon var väldigt bra i sina muskler denna gång. Det var ju inte bara vila, det var ju även utan lek och bus för hundarna denna period, vilket troligen gjorde att Saga kunde läka helt. Saga fick okej-stämpel i rumpan denna gång. Jag kommer nog gå till Susanne om ett par månader för att kolla av Saga, men det känns väldigt bra. Hon har nu väldigt fint steg, hon passar inte alls längre så det är jag riktigt glad över.

Agility - vår nya sport??

Jag anmälde mig och Saga till en agilitykurs. Mest för att det är kul att gå kurs, det är kul att lära sig nya saker. Vi har kört agilitygrunder lite smått, det jag kommit ihåg från när jag gått kurs innan med min gamla hud Sigge. Saga är ju väldigt följsam och jag har märkt att hon gillar agility när vi provat hemma.

Jag hade på känn att agility skulle vara något för Saga, hon gillar fart och fläkt men samtidigt kan hon låta sig styras under tiden, hon rusar inte bara på. Jag vara bara lite orolig inför kursen att JAG inte skulle klara av alla snabba vändningar eller att komma ihåg mer än tre hinder. Rallyn är ju ganska lugn och trygg, du kan läsa dig till under banans gång vad du ska göra och vart du ska sedan. Det går liiite snabbare i agilityn. Där hinner du inte tänka värst mycket under tiden. Det är bara att köra på.

Saga var verkligen duktig under kursen och hon älskade det varje gång. Agilityfröken sa att hon hade bra tryck under fötterna, var orädd och lättlärd. Precis så som jag känner Saga. Hon tar varje utmaning med grym inställning. Hon gillar verkligen alla hinder, A-hindret, balansen, gungan är riktigt skojiga och de måste hon upp på. Det jobbiga är att hon är snabb som satan, det gäller att hänga med i svängarna och veta vart man ska styra henne härnäst. Hon är verkligen så fantastiskt rolig och underbar att träna.

Jag måste säga att jag är väldigt stolt över mig själv under denna kurs. Jag kunde aldrig ens kunna tänka mig att jag skulle klara av en agilitybana på 14 hinder. Jag kanske inte satte det supersnyggt eller så men jag klarade komma ihåg hela 14 hinder och jag lyckade sätta både bakombyte, framförbyte och blindbyte. Det är jag grymt stolt över. Jag har även lyckats få blodad tand och vill fortsätta. Jag trodde ALDRIG jag skulle säga det men jag har planer på att starta agility nästa år....Jag håller just nu på att få hundarna att sätta slalom. Får se hur det går med det först.

Avancerad klass i rally

I slutet på november tävlade jag och Saga i avancerad klass, vi hade anmält oss till en inomhustävling  i Kinnared. Det hade inte gått att tävla utomhus, det räckte med tävlingen i oktober där det var blött och lerigt.
Jag hade anmält oss till en dubbeltävling, lika bra när man ändå åker iväg, då får man en chans till om det skiter sig på första tävlingen. Jag hade också tänkt att lyckas på båda tävlingarna så vi kunde få titeln RLD A.

Saga var taggad som hon brukar men när jag värme upp hade hon ett jäkla fokus. Hon kändes inte övertaggad utan bara taggad. Banorna kändes roliga, vi skulle få 8:ans frestelse för första gången på tävling, tidigare har vi bara haft 8:an på tävling. Vi fick även backa tre steg på ena banan, något som hon klarade galant. Trots att hon var taggad och gasade på ordentligt. Ja, hon gasade på ganska rejält, men skötte sig fint ändå. Jag måste bara träna mer på stadgan mer och att hon ska få ordförståelse.

Som sagt det är ordförståelsen som försvinner när hon blir stressad och uppe i varv. Det kostade oss ett par 10:or och vips säger det så har vi tappad för många poäng för att klara oss. Första tävlingen slutade med 74 poäng, 6 poäng ifrån godkänt. Men eftersom det var en dubbeltävling så kom tog vi igen det på tävling nummer 2, där vi slutade på 80 poäng. Riktigt klantigt var det eftersom hon på första skylten som var "sitt, sväng höger sitt" och i sitt esse så satte hon sig inte utan backade bara, men det såg jag inte, jag trodde hon satte sig....tyvärr så där rök 10 poäng. Jaja, det är ju en sådan detalj som jag nu tränar på här hemma. Hon behöver tänka sitt så fort jag stannar.

Det var kul att vi fick med oss ett godkänt. Men samtidigt så kommer inte dessa poäng räcka någon vart i nästa klass, mästarklassen, där är det 90 poäng som är godkänt. Så jag behöver fundera ut hur jag ska lägga upp träningen för att säkra upp att vi får så lite poäng som möjligt framöver på tävling. Nästa tävling är förhoppningsvis i slutet av januari i samma inomhushall så då hoppas jag på revansch. 

Avancerad klass

Efter att ha klarat fortsättningsklassen kände jag att jag ville gå upp i avancerad klass direkt. Det fanns ändå inga intressanta tävlingar inom nära framtid i fortsättningsklassen. Att tävla i avancerad klass kräver lite mer träning för både mig och hunden. Här ska hunden föras på både vänster och höger sida. Jag kanske borde att tränat högerhandling från början men jag satsade på att befästa vänsterhandlingen istället.

Efter att vi tagit titeln i fortsättningsklassen började vi lägga krutet på högerhandling. Det är inte bara att hunden ska kunna gå på höger sida, den ska kunna göra alla moment även på höger sida, moment som sitt, ligg, stå, alla riktningar, alla vändningar, ja allting ska kunna göras på höger sida. Sedan kommer det även till 10 stycken nya skyltar som ska läras in. 

Min taktik för att lära in detta har varit att göra lite övningar varje dag, allt från 5 minuter till 20 minuter nästan varje dag. Jag har varvat detta med att köra en mindre kombination eller en hel bana. För oss har det fungerat väldigt bra. Speciellt när det är mycket annat i livet med barn, jobb och hem som skall tas om hand. 

Jag och Amanda anmälde oss till en tävling i Kungsbacka, vi kände att det var dags att testa vingarna och se hur vi låg till i träningen. När det började närma sig tävlingen undrade jag lite hur jag hade tänkt. Rent rallymässigt kändes det bra. Men tävlingen var 14 oktober, höst, blött och blåsigt.... Äh, det får bli en utmaning och ja, det blev det. Det var plaskeblött på banan och så fort deltagarna gick där så blev det en lerbana istället. Jag bestämde mig för att vara övertydlig på till exempel ligg, verkligen böja mig fram och visa att hon skulle ner på marken. Det var inte snyggt men hon la sig i vätan!! Med inte snyggt menar jag att jag vill ha så lite handtecken som möjligt, men man kan inte få allt varje gång :) 

Jag gick in med en skön känsla, inte speciellt nervös för en gång skull och det kändes som att hon var med mig. Vi hade en go känsla under hela banan, hon gjorde en del småfel här och var. Jag visste att vi skulle få en -10 när hon satte sig istället för att stå. Så det kändes som att det inte skulle räcka. I avancerad klass är det 80 poäng som är godkänt. 80 var precis vad vi fick!!! Det kändes ju fantastiskt att vi lyckades, det bästa är ju att vår känsla vara så skön. 

Rallyloppan

Jag slutar inte att förvånas över Saga. Hon är helt fantastisk och otroligt arbetsför liten flicka. Hon kanske inte alltid kan ta det lugnt när vi är på tävling, men hon levererar alltid väl inne på plan. Det skulle jag säga att det är hennes nackdel samtidigt som det är en av hennes fördelar. Hon blir taggad inför och under arbete, något jag vill ha så jag skall absolut inte klaga men taggar till lite väl mycket ibland att hon börjar hoppa. Något som kan störa och förstöra poängmässigt.

Jag hade anmält Saga till en dubbeltävling i Göteborg i måndags kväll. De hade varnat för att skott kan förekomma då brukshundklubben låg bredvid en skjutbana. Jag tog det som en utmaning, ett och annat skott kan vara bra som träning. Här hemma skjuts det ibland i skogen och hittills har hon inte reagerat på det. Det var dock inte ett och annat skott, det var typ en hel arsenal. De sköt nog flera hundra skott. Hon klarade det galant, det störde henne inte under varken uppvärmning eller under tävlingen.

Första banan var det bra flyt på och det kändes som en behaglig bana. Jag var ju grymt nervös innan, som vanligt. När vi gick in på banan släppte nervositeten helt plötsligt, det kändes så skönt att vi kom in i bubblan och att det flöt på bra. Jag vet att hon blir lite väl taggad när jag berömmer henne på plan vilket resulterar i att hon hoppar på mig. Så jag förstår inte riktigt varför jag skall vara positiv på plan med massa beröm ;) nä, skämt åsido så måste jag tagga ner mig själv och bara koncentrera mig på att föra oss framåt mot mål. Berömma får jag göra när vi gått av plan istället. 

Andra banan var lite klurigare, det var bland annat spring mellan en hel del moment vilket gör det lite svårare för mig. Jag måste hålla huvudet kallt under den del av banan. Hon var lite hoppig även här men mycket bättre än första banan. 

Första banan gav oss avdrag på 12 poäng på grund av att hon hoppade och detta var av totalt 15 poängs avdrag på hela banan. Så det kostade oss massa poäng. På andra banan var hon mycket lugnare men lite hoppig så där fick vi nog 6 poängs avdrag för att hon hoppade. Så nu måste krutet ligga på att få henne att sluta hoppa.

Vår lilla hemlighet

Kan det vara sant? Kan det vara så att jag har hittat Ronnys träningsknapp? Jag har länge känt att jag inte har hittat något som Ronny verkligen vill ha för att prestera bättre i rallyn. Jag har tappat modet, jag har känt att vi inte kommer framåt i träningen. Jag har nästan gett upp. Det är så tråkigt att känna sig som en tjatig tant som försöker fånga hans uppmärksamhet utan vidare resultat.

MEN, jag tror nog kanske att vi är på väg att finna varandra i den där efterlängtade bubblan. Att jag inte kommit på detta tidigare, Ronny är så jäkla intresserad av bollar. Han gillar att jaga dem, men det allra bästa är att få ligga och tugga på bollen. Sicken tur att jag har en fantastisk boll som till och med världens tuggmonster till staffe kan tugga på...UTAN att en går sönder. Det är helt fantastiskt.

Än så länge har jag inte gömt undan bollen under träning, jag håller den i armhålan. Men det ger ju ett fantastiskt resultat, han följer mig och han skiter i att nosa. Bara det är fantastiskt. Självklart skall vi jobba bort synintrycket, men jag är bara så nöjd att han fokuserar på annat än gräset/marken/omgivningen så jag låter den vara där ett tag tills jag ska jobba bort synintrycket.

Tre snabba

Ibland känner jag starkt för att träna med hundarna. Det är en kul stund tillsammans och det är härligt att se de bli lite extra trötta istället för att få totalt dampryck. Men ibland tryter motivationen hos mig, jag känner att jag inte orkar dra igång en superseriös träning som är strukturerad. Ibland orkar jag bara inte. Så då brukar jag dra igång lite snabbträning med de båda.

För att få till den bästa träningen för båda är det bästa att dela på de. Ibland är jag lite lat och låter båda vara med men det blir aldrig riktigt bra. Båda vill ha belöning och jag kan inte koncentrera mig på båda samtidigt. Ibland har jag i och för sig kört lite dubbelrally, ganska kul faktiskt. Då tar jag en på var sida om mig, en får träna vänster handling och en får träna höger. Perfekt träning om man vill köra båda samtidigt. Men det kräver lite list från min sida. Jag gör det sällan då vi inte har kört igång riktigt med högerhandling än.

Vid tre snabba kör jag en hund i tre övningar, korta ska de vara, och sedan får den belöningen. Då går jag till nästa hund och kör tre korta och snabba övningar. Jag tar de omväxlande så länge jag och de orkar. Oftast är det jag som tröttnar först.... När de får leksak som belöning brukar jag avsluta med godissök för att avdramatisera att jag tar tillbaka leksaken en sista gång.

Hipp hipp hurra

I måndags fyllde den lilla loppan 1 år och det känns ju som att året gått så fort från hennes födelse. Jag kommer precis i håg vad jag gjorde runt den tiden då hon skulle födas och hur jag hade kontakt med hennes uppfödare fram och tillbaka. Jag var halvvägs i min utbildning till medicinsk sekreterare och under denna tid på sommaren jobbade jag kvällar i hemtjänsten. Jag minns att jag mellan mina tanter och gubbar jag gick hem till kollade mobilen för att se om jag fått något svar av hennes uppfödare. Vi hade mestadels mejlkontakt en period. Sedan gick det över till att vänta och vänta på att de små liven skulle födas.

Jag är så glad att lilla loppan fick komma till oss. Hon är en riktig glädjespridare. Hon är otroligt klantig, ramlar titt som tätt. Hon hänger på det jag ber henne göra. Hon lyssnar bra på inkallning, hon är uppmärksam på mig när hon är lös. Hon är fantastiskt rolig att träna med, lite väl pepp ibland men jag klagar INTE. Det är ju detta jag önskat mig.

Saga är en relativt undergiven tik, hon lägger sig gärna ner för andra hundar samtidigt som hon gärna vill fram och busa. Mot Ronny kan hon vara riktigt kaxig, ända tills han säger i från på riktigt, då kryper hon ihop och blir liten.

Saga älskar att ligga nära och mysa, helst ligger hon sked med mig hela nätterna. Mysigt och nära skall det vara. Typiskt staffeaktigt, här får man ingen egen space.

Saga fick en påse godis gjort på vilt och en mjuk leksak i rosa. Ronny tog kommandot och öppnade presenterna. Efteråt bjöds det på massa gott i matskålen...till båda såklart.