Ett steg fram, två steg bak...

...så känns det ibland när Ronny går viltspår. Han är så grym när han vill och när han inte har nåt som stör. Det som stör brukar vara har- eller rådjursspår eller varför inte mumsig bajs. Det är inte så lätt att inte hitta störning i skogen....gahh...skethund. Jag har gett upp viltspåret en gång redan och idag kände jag att jag ger upp igen.

Ronny vet precis vad som kommer hända när vi är på väg till ett spår, han blir alldeles spattig och vill bara fraaam. När vi började närma oss spåret hör vi båda hur någon springer i skogen nära oss, jag skulle gissa på ett rådjur. Ronny blir till sig i trasorna, som vanligt när det finns vilt i närheten.

Jag släpper på honom på spåret och han tar upp det fint. Han ringar vid första vinkeln, men det är skönt att se honom arbeta och att han tar det rätt lätt.
30 meter efter första vinkeln var det en hare som skuttade iväg bredvid mig när jag la spåret. Den märkte han ju direkt men jag höll in honom så gick han tillbaka i spåret. SEN kom nog rådjursdoften, för då började han vinda och kasta sig framåt, men jag höll honom hårt i linan.

Han kastade sig åt sidorna, fram och tillbaka för att han skulle till det riktiga rådjuret... Jag sa spår till honom, han tog ner nosen men jag såg ändå att det var det riktiga rådjuret han var ute efter så jag höll in honom ett tag. Han sket fullständigt i mig och mitt spår.....

Jag backade kanske 20 meter i spåret och sa spår till honom. Då gick han faktiskt på spåret igen och tuffade på i mitt spår. Nu spårade han jättefint och jag blev lycklig igen.

Så nu kör vi på med mer spår, vi ska klara detta för jag vet att ha kan. Finns det någon som har tips på hur jag ska göra tar jag gärna emot det :)