Hipp hipp hurra

I måndags fyllde den lilla loppan 1 år och det känns ju som att året gått så fort från hennes födelse. Jag kommer precis i håg vad jag gjorde runt den tiden då hon skulle födas och hur jag hade kontakt med hennes uppfödare fram och tillbaka. Jag var halvvägs i min utbildning till medicinsk sekreterare och under denna tid på sommaren jobbade jag kvällar i hemtjänsten. Jag minns att jag mellan mina tanter och gubbar jag gick hem till kollade mobilen för att se om jag fått något svar av hennes uppfödare. Vi hade mestadels mejlkontakt en period. Sedan gick det över till att vänta och vänta på att de små liven skulle födas.

Jag är så glad att lilla loppan fick komma till oss. Hon är en riktig glädjespridare. Hon är otroligt klantig, ramlar titt som tätt. Hon hänger på det jag ber henne göra. Hon lyssnar bra på inkallning, hon är uppmärksam på mig när hon är lös. Hon är fantastiskt rolig att träna med, lite väl pepp ibland men jag klagar INTE. Det är ju detta jag önskat mig.

Saga är en relativt undergiven tik, hon lägger sig gärna ner för andra hundar samtidigt som hon gärna vill fram och busa. Mot Ronny kan hon vara riktigt kaxig, ända tills han säger i från på riktigt, då kryper hon ihop och blir liten.

Saga älskar att ligga nära och mysa, helst ligger hon sked med mig hela nätterna. Mysigt och nära skall det vara. Typiskt staffeaktigt, här får man ingen egen space.

Saga fick en påse godis gjort på vilt och en mjuk leksak i rosa. Ronny tog kommandot och öppnade presenterna. Efteråt bjöds det på massa gott i matskålen...till båda såklart. 

Rallytävling i Falkenberg

Fantastiska brukshundsklubben Falkenberg ordnade för andra året i rad "Rally by night". En tvådagars kvällstävling i alla klasser. Det var 300 starter/kväll och allt flöt på så bra. Jag och Amanda hade anmält oss i fortsättningsklassen, första starten för mig och Saga. Amanda hade två godkända i fortsättningsklassen så vi höll tummarna att hon skulle fixa ett till godkänt resultat. Hon hade ju även kommit med på två tävlingar så jag hade stora förhoppningar att hon skulle klara det. Själv kom jag med på en tävling (av två möjliga).

 Saga var pigg och taggad, det kändes som att hon var med på noterna. Även om det blev lång väntetid för oss då vi kom med på tävling B, men eftersom Amanda hade både tävling A och B så var vi där från start. Det var gott väder, trevliga funktionärer som hade koll på läget samt trevliga medtävlande. Vi träffade några kända ansikten vilket gör det extra kul. Det fanns även ett par trevliga människor jag träffat tidigare på tävling, kul att kunna följa varandra trots att man egentligen inte känner varandra.

Jag behöver träna på starten, på startrutin. Det känns som att hon är så pepp innan start, när vi är på gång att gå in på banan så känns det som hon börjar nosa och tappa fokus. Kanske att hon känner min nervositet och ska ge mig lugnande signaler, eller så är det bara massa goa dofter just vid start. Nu i fortsättningsklass så är det utan koppel. Det kändes så skönt att slippa det och låta henne gå lös. Inget trassel med kopplet eller koppel som har fel längd så det trasslar.

Hon var lite nosig i början och lite sprallig. Hon lade sig snett på skylt nummer 2. Sedan kändes det som att jag fick mer kontakt med henne och att hon lugnade sig betydligt. Hon blir hoppig när jag berömmer för mycket så det gäller att hålla inne med glädjen till henne. Jag måste dämpa henne så hon inte hoppar eller blir så taggad att hon går före mig. Det kändes som att hon nosade i spiralen men annars kändes det bra. Hon gjorde fina moment med tryck men bara jag håller tungan rätt i munnen så blir hon inte för taggad. Hon satte hoppet jättefint, kom i förväg efter det så jag fick ta in henne i fotposition igen så där kunde jag sprungit i kapp henne om jag tänkt till lite.

Allt som allt kändes det bra, jag kände att vi skulle få godkänt. Minus för snett läggande samt några nos. När det var dags för prisutdelning fick jag mig en chock när hon ropade upp oss som 3:a!!! Jag som stod och åt en hamburgare i godan ro. Jag satte den nästan i halsen och domaren sa att hon själv ätit sin på tvären, hon var riktigt härlig domare.

Saga hade två fel av de 100 man får från början. Ett nos i början och ett sned för att hon lade sig snett. Det är som alltid att det alltid känns mycket värre än vad det är. Jag tycker alltid att det känns som att man har massa fel och brister men tydligen inte. Fantastiskt!!! Vi fick till och med stå på prispallen jag och lilla loppan.

Fysioterapeut

För ett par veckor sedan blev Saga helt plötsligt väldigt halt, jag tänkte direkt att nu har korsbandet gått eftersom hon var blockhalt på ena bakbenet. Jag kollade upp henne hos veterinären men inget akut, inget korsband som var av eller patellaluxation. Jag hade i och för sig inte räknat med att hon skulle visa något hos veterinären, det är ju så typiskt att allt är bra där, trots att hon haltat samma morgon. Ungefär som när barnen är dödssjuka superlänge och när de kommer till doktorn så är de så pigga så. Inga problem alls.

Efter veterinärbesöket har hon inte varit halt alls. Vilket känns skönt. Nästa steg är självklart för mig, hon skall kollas av fysioterapeut. En fysioterapeut hade jag nog tagit henne till ändå för att kolla igenom kroppen lite.

Det är så skönt att lämna över henne i händerna på ett proffs. Hon tittade på rörelserna utomhus först och hon ser ju på ett annat sätt än vad jag gör. Jag kan se vissa rörelser som inte jag tycker ska vara där. Ibland passgår hon, något hon gör i vissa gångarter i koppel men det brukar gå över om jag justerar hastigheten lite. När hon springer fritt så händer det inte. Fysioterapeuten tror hon är lite lat och visar det genom passgång stundtals.

Det är inte lätt för en liten energisk staffe som älskar människor att sitta på en brits med en fantastisk fysioterapeut som tar i en. Men det gick och Saga lugnade sig och visade upp en lite lugnare sida. Fysioterapeuten kunde känna en muskelbristning i en muskel på höger bakbens innersida, kommer inte ihåg vad den hette men säkert ilopsoas eller så. Fysion trodde att Saga hade fått en nervpåverkan och därför blivit halt ner i vänster ben. Hon visade tydligt för fysion vart hon hade ont så det var bara att sätta igång att behandla med ultraljud.

Nu har vi fått hemläxa. Saga skall gå i stege 10 x 3 samt skritta i ris/mossa/sand så mycket som möjligt. Sedan tillbaka till fysion för kontroll och behandling.
Snart är det Ronnys tur att gå till fysioterapeuten, trots att han känns fräsch och har ett i mitt tycke jättefint steg. Jag skulle bli förvånad om fysion skulle hitta något på honom att "klaga" på. Inte för att jag är expert men i mina ögon har han ett bra steg med fint driv. Jag skulle rekommendera alla, speciellt folk med muskelhundar att gå till en fysioterapeut för en koll. En gång om året skulle räcka för att upptäcka små saker som kan växa sig större om man inte håller de i schack.

Staffespecialen Gränna

Varje år anordnar staffeklubben en raspecial i Gränna, alltid första helgen i juli. Fredag till söndag som är fullt med staffar som invaderat campingen i Gränna. Det är KM i rally, lydnad och agility samt utställning för rasspecialister influgna från England.
Jag anmälde Saga för utställning då jag vill att hon skulle ställas för en rasspecialist samt passa på när det är officiellt då hon ställdes i juniorklass 9-18 månader. Förväntningarna var absolut inte höga, bara kul att komma dit då det är hyfsat nära hemifrån.

Jag vet ju att hon är liten, hon är lite klen i kroppsbyggnaden och hon har litet huvud. Det var nog 36 stycken som tävlade i klassen och vi skulle gå in som nr 21 i ordningen, 3 timmar efter vi kommit dit var det våran tur. Saga skötte sig jättebra i ringen, var lite studsig mot domaren men det var ju väntat och domaren var ju så trevlig och härlig, precis som man tänker sig engelska kvinnor.

Hela dagen bland alla hundar och människor var Saga sprallig som hon brukar men hon var inte stressad utan kunde lugna ner sig när vi satt och väntade.
Hennes bedömning var ju som sagt väntad, hon fick ett VG (Very good) vilket jag är jättenöjd med, det är ju en stor klass och hon är ju som sagt ganska klen. Domaren var väldigt noga med att skriva mycket om hundarna så där tog det en lite extra tid på varje hund.

Saga Loppan Jansson

För ett par veckor sedan genomförde jag och Saga ett rallytävlingsmaraton. Jag hade anmält oss till tävlingar både lördag och söndag. Två tävlingar/dag. Jag tyckte det var en jättebra idé när jag anmälde oss. Speciellt inte eftersom det blev två kanonvarma dagar att tävla i. Kanske kan känna så här i efterhand att det gör jag inte igen. Att tävla två tävlingar på samma dag är en riktigt bra idé dock. Skulle en tävling skita sig så får man en ny chans att göra bättre ifrån sig. Ett par extra timmar kan man ju lika gärna vara på tävlingsplatsen.

Vilken liten toppaloppa jag har, hon är så fantastisk att jag blir lite stolt. Hon kämpade på i båda dagarna på de fyra tävlingarna. Första tävlingen var jag väldigt nervös och hade svårt att komma in i vår bubbla, jag hade svårt att fånga henne innan jag gick in på plan så där var hon väldigt nosig. Jag klantade till det vid en skylt och sprang när jag inte skulle springa. Men vi blev godkända trots klantig och nervös matte. Den andra tävlingen gick mycket bättre. Nervositeten hade släppt och jag kunde komma in i vår bubbla. Jag hade även lyckats komma på vad som funkar bra för att samla oss och komma in i bubblan.

Dag 2 var till en början inte lika varm vilket var skönt. Jag hade parkerat oss i skuggan för att få vila från solen om den skulle komma. Loppan var grymt taggad på dag 2. Jag kände att hon var med mig och det var lätt att få in henne i bubblan. Banan var lite klurig och det gällde för mig som förare att tänka till. Något jag gillar men det gäller att få alla bitar att klaffa. Pusslet skall ihop och det hänger mycket på mig som förare att lägga bit för bit.

Hon gjorde riktigt bra i från sig på bana ett, dock tyckte jag att domaren pratade hela tiden när vi gick banan vilket brukar betyda att hon ger minuspoäng. Jag var grymt orolig men samtidigt så undrade jag vad hon såg som jag inte såg. Lite sneda sättande och något sträckt koppel men inte så mycket fel som det kändes att hon sa till skrivaren att skriva. Det slutade på poäng. Jag kanske inbillade mig allt jag hörde.
Inför sista tävlingen hade jag redan sett att vi var godkända på den första, vilket betydde att vi fått vår tredje godkända resultat och vår första titel: RLD N (rallylydnadsdiplom nybörjarklass). Inför sista tävlingen kände jag att det får gå som det går. Saga kändes trött och inte alls fokuserad inför den tävlingen. Det hade börjat bli varmt och vi var lite slitna båda två. Dock så kändes det inte viktigt att få massa poäng, jag var så nöjd med henne ändå. Hon var sliten på sista banan och höll nästan inte ihop. Men vi blev godkända i alla fall, hon var så duktig min lilla flicka. Nu ser vi fram emot att starta i fortsättningsklassen. Jag undrar bara hur lång tid det tar innan tävlingsresultaten skall registreras på SKK......