Tredje viltspåret i öppenklassen...

I söndags gick jag och Ronny vårat tredje öppenklasspår. För att ta championat i viltspår skall man få tre stycken 1:a pris för två olika domare så detta spår var för en annan domare, som även han bodde i Nossebro.
Jag blev lite nervös denna gången, målet var att ta ett championat i viltspår. Jag vet att han kan, han har en jäkla näsa men hans stora problem är att han är för intresserad av annat som sker i skogen. Han måste ha koll på annat samtidigt som han ska spåra genom hela spåret.

Ronny tog upp spåret fint och tuffade på. Ganska snart märkte jag att han hade koll på något i skogen, han tog upp nosen och spanade längre fram i skogen. Han gick hela tiden på tå och jag såg direkt när han var upptagen med det som inte hörde spåret till. Jag vet verkligen inte vad det är som gör honom såhär. Hemma i skogarna är han inte alls på detta vis, även om det är nya platser vi går på. Jag känner inte igen honom, domarna säger att att han är försiktig men det stämmer ju inte överens med hur han är på riktigt.

Han spårade mycket bra bitvis men han hade också problem vissa bitar. Ibland kan han vara svår att läsa då han t.ex. spårar bra men sen tar upp nosen för att samtidigt ta in andra spår eller dofter då kan jag bli osäker om han följer rätt samtidigt eller om han växlade över till något annat. Oftast märker jag när han växlar över för då tutar han på som värsta snabbtåget och blir mer intensiv i sitt nosande.

I återgången kämpade han på och hade det svårt att hitta rätt, domaren sa dock att han gjorde fina ringar för att hitta tillbaka till spåret. Det var varmt och torrt i skogen så när det var kanske 200 meter kvar dök han ner i en smutsig bäck för att svalka sig och dricka massa vatten. Efteråt kändes det som han höll på att ge upp, han hässjade och började irra runt. Så då bromsade jag honom, satte honom ner och smekte han för att lugna honom. Det hjälpte för sen spårade han så fint fram till att domare sa till att vi skulle stanna inför skottet. Äntligen kändes det som, jag hade nästan gett upp själv att vi skulle komma till spårslutet.

Efter skottet tog han upp spåret igen och gick fram till klöven, tittade på den och gjorde en min som sa att "Jaha, det här var ju inget spännande" och sen fortsatte han mot stigen som ledde tillbaka till bilen ;) Haha, han var rätt trött kan man säga och det räcker med att hunden markerar att spåret är slut för att bli godkänd. 

Så låt mig presentera min viltspårschampion SeVCH Mindblowing Jigsaw