Tre små grisar

Varje år anordnas det "Ljus i Alingsås", där några ljussättare från hela världen får chansen att ljussätta olika delar av Alingsås. Detta pågår under hela oktober och hela stan kryllar av människor, caféer har öppet extra länge så stan blir lite mer levande än vad den annars brukar vara.

Jag träffade Stina&Lycka samt Nicole&Ciara på brukshundklubben för "torsdagsrally". Vi gjorde en lite improviserad bana från fortsättningsklassen och tränade en stund. Sigge hade fin kontakt med mig och vi körde banan lös, vilket gick bra och jag kände mig trygg att han var fokuserad på mig. Efter träningen åkte vi in för en promenerad och miljöträning i Alingsås.

Jag tillsammans med tre små grisar

Härliga höstpromenader

Rallylydnadstävling på Angereds BHK

Jag har sen i fredags varit grymt förkyld, haft huvudvärk och varit allmänt krasslig. Ja, jag har tyckt synd om mig själv men jag kan ju inte missa chansen att göra ett godkänt resultat som gör att Sigge får titeln RLD N. Efter tre godkända resultat får man ett diplom att man är godkänd, först i nybörjarklassen och sen vidare i dom andra klasserna fortsättning, avancerad och mästarklass.

Jag hade med mig goa Stina med sin staffetik Lycka som skulle tävla i forsättningsklassen, även dom hade chansen att få ett diplom i den klassen.

Jag fick samma domare som jag hade i Borås för någon månad sen när vi fick 96 poäng, så det kändes ju hoppfullt ;)

Fina tjejerna Stina o Lycka som fick 90 poäng och får titeln RLD F! Grattis!!

Det var en bana som tog mycket lång tid, över tre minuter. Dom jag gått tidigare har tagit ungefär 2 minuter. Men det var en rolig och trevlig bana.

Jag kände mig ganska lugn innan, det var inga konstigheter med hur vi skulle gå banan och solen sken gött på oss. Sigge var dock lite off och seg idag, det kändes som att han hade mycket annat att titta på. Han var med mig bra ändå tycker jag fast det var som det slog slint i huvudet på honom. När jag stannar så ska han sitta och det vet han mycket väl, men jag fick påminna honom både en,två och tre gånger att sätta sig ner. Det är inte likt Sigge alls.

Jag under banvandringen

I nybörjarklassen är hunden vid min vänstra sida hela tiden. Vid en skylt som är sväng åt vänster, så försvann han helt plötsligt när jag tittade ner på honom. Han har helt plötsligt av någon anledning kommit över på min högra sida...helt galet min vän. Jag fick locka tillbaka honom för att kunna fortsätta men förstod att detta skulle innebära stora poängavdrag, säkert 10 poäng... Gah, jaja, det är bara att kämpa vidare.

Sigge spanar på som vanligt

Helt riktigt fick jag 10 poängavdrag för den missen och jag fick även avdrag för att han var sen i momenten, alltså att han inte ville sätta sig med en gång, vid fyra tillfällen.... Att han var sen får man 1 poängavdrag för så fyra poängavdrag och tillsammans med 10:an så slutade vi på 86 poäng. Eftersom många blev underkända och fick mycket sämre poäng är jag jättenöjd med detta resultat, vi kom på delad 5:e plats. Och titeln RLD N är vår...eller ja, Sigges.

          

Sigge och hans vänner

Eftersom Sigge är ensamhund och inte har någon hund att leka med i sin flock så har han ett par utvalda hundkompisar att leka med. Jag låter inte han leka med vem som helst eller alla han möter. Hade Sigge själv fått välja så hade han lekt med alla han träffar då han ser alla hundar som potentiella lek-kompisar och mer än gärna kastar sig fram för att busa. Detta är något vi tränar mycket på, att ta kontakt med mig istället, s.k. skvallerträning. Det blir bättre och bättre men en ung, sprallig Sigge glömmer ofta av vad tråkiga matte vill/säger....

Sigges bästa kompis är Glufsen, en stor och busig Mastiff (Boerboel) som är lika gammal som Sigge. Dom två är varandras motsatser men funkar superbra ihop. 

På andra sidan häcken bor staffar som Sigge leker och busar med, det är mamma Pixie och sonen Bronson, 5 månader.

Rallylydnadstävling på Falkenbergs BK

I lördags åkte jag och Sigge till Falkenberg för att tävla vår andra tävling i nybörjarklassen i rallylydnad. Vi hade tur med vädret som var 15 grader kallt, molnigt men uppehåll, så det kändes som att det kunde bli en bra tävling. När vi kom fram och ser att det är superblött i gräset samt att tävlingen skulle innehålla två stycken moment med ligg, då känns det inte lika positivt längre. Sigge och de flesta staffar är ju inte direkt kända för att gilla att ligga där det är blött. Jag hade god tid på mig så efter att ha rastat Sigge samt låtit honom nosa av sig runt om tävlingsplanen ville jag testa honom inför liggmomentet i det blöta gräset. Jag kan ju bara säga att det inte var något klockrent "ligg" som vi skulle klara utan att få poängavdrag. Magen ska vara i backen, men hur Sigge såg ut var ju lite komiskt. Hans bakben låg i backen, tassarna fram låg i backen men frambenen ville inte nudda marken och magen ska vi inte tala om... jaja, vi får nog räkna med lite poängavdrag där.

Så här såg nybörjarbanan ut!

Det första Sigge gör vid startskylten, där han egentligen ska sitta bredvid mig, är att lägga sig sig i det blöta gräset. Haha, min lilla toksnubbe hade väl fått för mycket av den övningen under uppvärmningen att han blev lite förvirrad.

En nervös matte med startnummer två

Känslan under tävlingen var nervositet från min sida och lite osäkerhet från Sigges sida. Förra tävlingen var jag inte alls nervös, men den kom nu kan jag säga. Det kan vara därför Sigge kändes lite osäker och loj bredvid mig. Han hängde inte alls med som han brukar utan hängde en liten bit bakom fotpositionen. Annars är han gärna placerad lite framför mig och har oftast bråttom. Men nu fick jag sakta in på stegen för att inte springa ifrån honom. En annan anledning till Sigge osäkerhet är nog det blöta gräset, för det är ju så äckligt med vått gräs tycker han. Det har jag märkt på klubben där det är vått ibland.

Efter tävlingen kom en kvinna fram till mig och frågade om vi tävlat mycket, varpå jag sa att detta var vår andra tävling. Hon berömde oss att vi var duktiga och ett bra team. Wow, tack så mycket. Jag som inte trodde att vi skulle klara godkänt-gränsen ens...
Innan prisutdelningen kom det fram en ung tjej och en äldre kvinna och började prata med mig om Sigges ras och även att vi varit så duktiga och samspelta. Vad kul det är att få beröm från främmande människor när jag själv inte tyckte det gick speciellt bra.
Kanske jag skulle få mer än 70 poäng, trots allt??

Så när domaren ropade upp alla ekipage bakifrån och mitt och Sigges namn dröjde mer och mer, började det kännas väldigt roligt. 

90 poäng och en 2:a placering!!

Andrapriset bestod av ett koppel och en vit liten skål!!

Anlagsprov i viltspår

I torsdags var det dags för mitt och Sigges första anlagsprov i viltspår. Hemma har han ju klarat av samma typ av spår med bravur det senaste men det kändes ändå lite nervöst när jag svängde in på domarens parkering. Han bodde mitt ute i skogen i Ödenäs och hade lagt spåret på hans jaktmarker runt om sitt hus. 

Spåret:

Klöv: Rådjur
Längd: 600 m
Liggtid: 3 tim
Väder vid spårläggning: 12 grader, 5 mm nederbörd, lätt vind och duggregn.
Väder vid provet: 10 grader, 0 mm, lätt vind och sol.
Blod: Ja
Spårtid: 19 min

Domaren visade var spåret började så jag släppte på Sigge där på samma sätt som vi brukar göra hemma. Han nosade runt lite på stället men tog sedan upp vad jag antar är spåret vi ska gå efter. Jag hade ju ingen aning vart spåret gick så det var en utmaning för mig att försöka läsa av Sigge. Efter ett tiotal meter börjar han ringa och jag förstod att han gick av spåret och hade en sk tappt. Jag hängde med han runt i lite ringar och efter en stund när jag inte trodde att han skulle hittad tillbaka så tar han upp det igen...puh, där vart jag rätt nervös. Sen tuffade han på, ringade lite här o var men det kändes som att han var på rätt väg. Jag har ju äntligen lärt mig att lita på Sigge, att han vet vad han ska men jag vet att jag behöver läsa honom bättre. Enligt domaren är Sigge väldigt ärlig i spåret. Han visar så tydligt att han har svårt med spåret och gör det genom att ta upp nosen i luften för att försöka vinda in spåret. När vi spårat tidigare har jag ju trott att han gjort det för att han varit lat men där hade jag fel. Så nu har jag lite att träna på i spåret. Domaren tyckte jag skulle lära mig att se när han inte är helt på spåret och sen ta tag i linan för att fråga om Sigge är säker på det han gör.

I slutet på spåret så säger domaren att stanna och håll i linan. Han har blivit godkänd men inte hittat klöven, säger domaren sen. Jag ser att han slutat spåra säger har också. Sigge står still när jag håller tag i linan och sen kommer han tillbaka till mig och klöven som ligger precis bredvid mig. Sedan blir det kalas när han nosar sig fram till den där den ligger gömd bland blåbärsriset. Sigge får såklart tugga i sig hela när han varit så duktig.
Domaren berömde oss båda, även om jag inte tyckte att jag gjorde nåt speciellt. Han tyckte Sigge var mycket duktig och ärlig samt att han hade en lovande framtid. Sen gav han mig feedback på hur jag skulle jobba vidare för att tävla i öppenklassen.

Två viltspår ikväll

Det var ett tag sen jag la spår till Sigge så jag tänkte att jag skulle testa Sigge med två helt olika spår på samma kväll. Det var riktigt spännande när vi gick ut för att ta dom, skulle han orka hålla ångan uppe vid det andra spåret. Jag ville sätta hans driv på prov, då det är otroligt tröttande för en hund att spåra.

Spår 1:
Klöv: Älg som inte var tinad
Längd: 300 m
Liggtid: 3 timmar
Väder: Soligt, 18 grader och blåsigt
Blod: Ja
Spårtid: 7 min 5 sek

Älgklöven jag använde var inte var tinad vilket gör det mycket svårare då den är mer sammansatt, inget blod eller kött ramlar av och dofterna stannar kvar i klöven. Jag lade ett spår som började med att passera en grusväg och fortsatte in i skogen. Han vet alltid när vi ska spåra, dels har Sigge koll när jag sticker ut och lägger spåret. Sen när vi ska ta spåret har jag med sele och lina, så Sigge har allt full koll på vad som ska hända ;)
Han tog upp spåret bra, det var inga problem att följa det rätt över grusvägen in i skogen. Han ringade lite i början, sen gick han på spåret igen och tog vinklarna bra. Då det hade blåst mycket trodde jag han skulle ha problem men han jobbade på lugnt och fint i spåret. Min duktiga gubbe!

Spår 2:
Klöv: Rådjur som var tinad
Längd: 600 m
Liggtid: 5 timmar
Väder: Soligt, 18 grader och blåst
Blod: Nej
Spårtid: 15 min 6 sek

Detta spåret hade jag också lagt över en grusväg. Där vet jag att min vän med barn, barnvagn och hund korsat spåret och säkerligen tagit med sig och spridit ut delar av spåret. Men inga problem för Siggebus. Spåret gick in i skogen, där ringade han lite men kom på rätt igen. I nästa vinkel blev det lite svårt för honom och han irrade lite men hittade tillbaka till spåret och fortsatte fint i spårkärnan. Sen fortsatte han fint, tog nästa vinkel och vidare. Han "slår" lite till och från, men med tanke på hur mycket det blåste så jobbade han på bra. Han har verkligen ett härligt driv framåt, han jobbar i bra tempo och löser de problem som kommer längs med vägen.

Detta spåret var som ett anlagsprov, förutom att jag inte hade något blod. Men eftersom det kommer bloduppehåll i anlagsprovet så spårar jag utan blod ibland för att han ska följa klöven. Jag är grymt nöjd över Sigges prestation ikväll och jag känner mig redo att boka ett anlagsprov till gubben min. 

Torsdagsträning på klubben

Äntligen var det torsdag och den obligatoriska öppenträningen i rallylydnad. Ikväll var det perfekt väder, 18 grader med moln. Det var ett härligt gäng ikväll; staffar, amstaff och en sheiba(tror jag det stavas ;p )

Jag har inte tränat något sen vi tävlade i söndags, Sigge fick ett par dagar med vila från hjärngympa. Vi har istället ägnat oss åt promenader i skogen och tagit det lugnt i trädgården. Jag har börjat jobba på nytt jobb, slutat med natten och börjat på dagen/kvällen. Det gör att jag inte är ledig lika mycket som förut så jag får se om jag måste dra ner lite på träningen. Jag måste ju ha tid för familjen också.

Jag har anmält mig till en tävling i Falkenberg i september och ska anmäla mig till en tävling i Angered i oktober. Men bara för att man anmäler sig är det inte säkert att man kommer med tyvärr. Så jag håller tummarna för att vi får komma ut och tävla mer. Mitt mål är få titeln RLD N innan vintern.

Här kommer en bild på fina Stina&Lycka som är ett grymt bra team och har snart fått titeln RLD F, alltså fortsättningsklassen.

Tävlingsdebut i rallylydnad

Nu är min och Sigges första tävling gjord, jag har med mig en härlig känsla och är definitivt taggad att tävla igen.
Dagen började med nervositet, det var nära att jag inte fick ner frukosten samt att jag gjorde ett antal toabesök innan jag ens kom hemifrån. Hur ska detta sluta?

Efter frukost tog jag ut Sigge på morgonrundan. Han som allt som oftast är seg att få med sig ut på morgonen, kändes pigg o alert. Oftast brukar morgonrundan bestå av att han går med en koppelslängd bakom mig och vänder jag mig om för att titta på trötter så stannar han och tittar på mig med en blick som säger "kan vi vända hemåt nu?". 
Men denna morgonen kändes han fokuserad och arbetsvillig vilket gav mig en bra känsla inför dagen och lite av nervositeten släppte.

Jag hade sällskap av Stina, Lycka o lånevalpen Bronson vilket var otroligt skönt. Jag kände att nervositeten la sig mer och mer, Sigge kändes i skön stämning och taggad att jobba med mig. Att jag hade go blodpudding o bästa bollen med som belöning gjorde honom inte mindre taggad.

Det var en häftig känsla när domaren sagt sig "välkomna" till mig och jag fick starta när jag var redo. Nu låg allt i mina händer om jag skulle ro hem detta. Jag kände mig redo, gick in på plan och kände under mina tävlingsminuter att vi hade ett gott flyt. Sigge var fokuserad på mig för det mesta men inga allvarliga fel vad jag kunde komma på så känslan var att det i alla fall var godkänt, vilket är 70 av 100 poäng.
Men det skulle bli bättre än så, jag fick hela 96 poäng...wow jag är så grymt nöjd!! Vi kom på delad 4:e plats. Detta kunde jag inte tro när jag i höstas la ner rallyträningen för att Sigge blev tonåring o tappade allt vad fokus o samarbetsvilja hette. 

Nu har jag en mycket trött och nöjd här hemma som har en stolt och nöjd matte bredvid sig.

Snart är det dags...

På torsdag kvällar är det öppen träning i rallylydnad på Alingsås Bhk. Denna torsdagen var det många som kom, gamla som nya vilket är kul. Det verkar som fler och fler får upp ögonen för denna härliga hundsport. Meningen med rallyn är ju att den ska passa alla, då den inte är lika krävande som av ett ekipage som tävlar i lydnad. 

I rallyn får du t.ex berömma hunden med röst eller kroppsspråk. Du får även visa med handtecken vart hunden ska gå, sen får man göra dubbelkommandon utan poängavdrag vilket är skillnad mot tävlingslydnad. Dock vill man ha en skönt flyt under banan och hunden ska vara fokuserad på dig. Man kan få poängavdrag för "bristande samarbete" eller "hund som är orolig inom position" och även om hunden nosar under merparten av ett moment. Det är lite av dessa som det kan finnas risk att jag och Sigge får minus för på tävling. Men jag hoppas och tror att vi ska klara gränsen för godkänt, vilket jag i så fall är mer än nöjd med.

Snart är det dags... för min och Sigges första tävling i rallylydnad. Med tanke på att Sigge tappade allt vad fokus och samarbete med matte när han blev tonåring så är jag glad att vi kommit så långt som vi gjort. Vi är inget toppteam som kommer glänsa på tävlingen och vinna med 100 poäng men vi har kommit så långt att vi jobbar tillsammans och tycker det är kul. Sen att Sigge inte har full fokus på mig utan vill gärna lukta på goa saker i gräset eller titta på snygga tjejer eller undra varför en hund skäller det får domaren ha överseende med ;)