Rallylydnadstävling på Falkenbergs BK

I lördags åkte jag och Sigge till Falkenberg för att tävla vår andra tävling i nybörjarklassen i rallylydnad. Vi hade tur med vädret som var 15 grader kallt, molnigt men uppehåll, så det kändes som att det kunde bli en bra tävling. När vi kom fram och ser att det är superblött i gräset samt att tävlingen skulle innehålla två stycken moment med ligg, då känns det inte lika positivt längre. Sigge och de flesta staffar är ju inte direkt kända för att gilla att ligga där det är blött. Jag hade god tid på mig så efter att ha rastat Sigge samt låtit honom nosa av sig runt om tävlingsplanen ville jag testa honom inför liggmomentet i det blöta gräset. Jag kan ju bara säga att det inte var något klockrent "ligg" som vi skulle klara utan att få poängavdrag. Magen ska vara i backen, men hur Sigge såg ut var ju lite komiskt. Hans bakben låg i backen, tassarna fram låg i backen men frambenen ville inte nudda marken och magen ska vi inte tala om... jaja, vi får nog räkna med lite poängavdrag där.

Så här såg nybörjarbanan ut!

Det första Sigge gör vid startskylten, där han egentligen ska sitta bredvid mig, är att lägga sig sig i det blöta gräset. Haha, min lilla toksnubbe hade väl fått för mycket av den övningen under uppvärmningen att han blev lite förvirrad.

En nervös matte med startnummer två

Känslan under tävlingen var nervositet från min sida och lite osäkerhet från Sigges sida. Förra tävlingen var jag inte alls nervös, men den kom nu kan jag säga. Det kan vara därför Sigge kändes lite osäker och loj bredvid mig. Han hängde inte alls med som han brukar utan hängde en liten bit bakom fotpositionen. Annars är han gärna placerad lite framför mig och har oftast bråttom. Men nu fick jag sakta in på stegen för att inte springa ifrån honom. En annan anledning till Sigge osäkerhet är nog det blöta gräset, för det är ju så äckligt med vått gräs tycker han. Det har jag märkt på klubben där det är vått ibland.

Efter tävlingen kom en kvinna fram till mig och frågade om vi tävlat mycket, varpå jag sa att detta var vår andra tävling. Hon berömde oss att vi var duktiga och ett bra team. Wow, tack så mycket. Jag som inte trodde att vi skulle klara godkänt-gränsen ens...
Innan prisutdelningen kom det fram en ung tjej och en äldre kvinna och började prata med mig om Sigges ras och även att vi varit så duktiga och samspelta. Vad kul det är att få beröm från främmande människor när jag själv inte tyckte det gick speciellt bra.
Kanske jag skulle få mer än 70 poäng, trots allt??

Så när domaren ropade upp alla ekipage bakifrån och mitt och Sigges namn dröjde mer och mer, började det kännas väldigt roligt. 

90 poäng och en 2:a placering!!

Andrapriset bestod av ett koppel och en vit liten skål!!