Anlagsprov i viltspår

I torsdags var det dags för mitt och Sigges första anlagsprov i viltspår. Hemma har han ju klarat av samma typ av spår med bravur det senaste men det kändes ändå lite nervöst när jag svängde in på domarens parkering. Han bodde mitt ute i skogen i Ödenäs och hade lagt spåret på hans jaktmarker runt om sitt hus. 

Spåret:

Klöv: Rådjur
Längd: 600 m
Liggtid: 3 tim
Väder vid spårläggning: 12 grader, 5 mm nederbörd, lätt vind och duggregn.
Väder vid provet: 10 grader, 0 mm, lätt vind och sol.
Blod: Ja
Spårtid: 19 min

Domaren visade var spåret började så jag släppte på Sigge där på samma sätt som vi brukar göra hemma. Han nosade runt lite på stället men tog sedan upp vad jag antar är spåret vi ska gå efter. Jag hade ju ingen aning vart spåret gick så det var en utmaning för mig att försöka läsa av Sigge. Efter ett tiotal meter börjar han ringa och jag förstod att han gick av spåret och hade en sk tappt. Jag hängde med han runt i lite ringar och efter en stund när jag inte trodde att han skulle hittad tillbaka så tar han upp det igen...puh, där vart jag rätt nervös. Sen tuffade han på, ringade lite här o var men det kändes som att han var på rätt väg. Jag har ju äntligen lärt mig att lita på Sigge, att han vet vad han ska men jag vet att jag behöver läsa honom bättre. Enligt domaren är Sigge väldigt ärlig i spåret. Han visar så tydligt att han har svårt med spåret och gör det genom att ta upp nosen i luften för att försöka vinda in spåret. När vi spårat tidigare har jag ju trott att han gjort det för att han varit lat men där hade jag fel. Så nu har jag lite att träna på i spåret. Domaren tyckte jag skulle lära mig att se när han inte är helt på spåret och sen ta tag i linan för att fråga om Sigge är säker på det han gör.

I slutet på spåret så säger domaren att stanna och håll i linan. Han har blivit godkänd men inte hittat klöven, säger domaren sen. Jag ser att han slutat spåra säger har också. Sigge står still när jag håller tag i linan och sen kommer han tillbaka till mig och klöven som ligger precis bredvid mig. Sedan blir det kalas när han nosar sig fram till den där den ligger gömd bland blåbärsriset. Sigge får såklart tugga i sig hela när han varit så duktig.
Domaren berömde oss båda, även om jag inte tyckte att jag gjorde nåt speciellt. Han tyckte Sigge var mycket duktig och ärlig samt att han hade en lovande framtid. Sen gav han mig feedback på hur jag skulle jobba vidare för att tävla i öppenklassen.