Nos, snok, näsa

Ny taktik i spåret har jag provat i veckan. Antingen fattar han vad jag vill eller så är det bajsfritt runt spåret.... Jag har i alla fall bromsat honom när han börjar vinda och se ut att ha annat i tankarna än spåret. Oavsett om han vindar in bajs, vilt eller bara försöker hitta spåret så vill jag ha honom med nosen i backen hela tiden. För att inte missa något viktigt under spårets gång.

Ronny är så härligt sprallig just nu, jag kan skratta åt hans upptåg men också gråta ibland. I skogen kör jag långlina när han ska vara lös för hörseln är selektiv och det finns ju så mycket smarrigt och smaskigt lite här och var. Då kan jag lipa men är vi ute i trädgården springer han runt med saker konstant i munnen och leker med sig själv. Det ser ju så knasigt ut när han kastar upp saker och rejsar med sig själv. Det går inte att ha vantar eller annat kul i handen för då snor han det och springer fortare än fortast runt, runt huset. Jag tror han längtar efter en liten staffekompis att busa med, kanske att matte kan ordna det till honom framöver.