Jag har spårat ett fåtal gånger sedan anlaget och det har varit blandad utdelning. Jag vet att han har en grym näsa men ibland får han för sig att gå av spåret för att käka bajs eller vädra in vilt och katt. Så jag kan väl erkänna att jag inte hade några stora förhoppningar om att han skulle klara spårprovet.
Han tog spåret direkt och tuffade på. Jag märkte ganska snart på honom att han inte var sig själv riktigt. Han spårade mycket långsamt och stannade upp för att titta långt bort i skogen. Han vindade även mycket så jag försökte få honom att sänka nosen för att fokusera på spåret.
Domaren sa till mig att lita på min hund ;) ja det vet jag att jag borde men ibland vill jag lägga mig i. Hon trodde att det kunde vara älg eller viltsvin han reagerade på. Hon sa även att eftersom det var hyfsat torrt när hon la spåret samt att det regnat rejält under natten och att det blåste en del så fick han in spåret från olika håll vilket gjorde att han funderade en del över vilket håll spåret skulle gå.
Han trippade på tå genom hela spåret och jag trodde aldrig han skulle komma rätt. Men vi gick och gick utan att hon avbröt oss. Helt plötsligt säger hon "ojdå, nu var jag inte med" och då står han i en buske och nosar på klöven :)
Hon sa att snitseln som hon satte i slutet hade försvunnit så hon var inte med på att han redan var med på spårslutet. Så jag berömde honom och sen fick vi backa för att hon skulle skjuta, ett viktigt moment i öppenklassen. Domaren ska stoppa ekipaget ett 20-tal meter från spårslutet (klöven) för att skjuta i riktning mot klöven och sen se om hunden kan ta upp spåret efter skottet.
Han var inte jättesugen på att spåra vidare, han hade ju redan hittat slutet ju ;) Men han tog upp spåret och gick till klöven igen.
Saken var ju i alla fall klar, han hade spårat till sig ett 1:a pris så nu är jag grymt nöjd och stolt över honom. Hon skulle skicka protokollet så det ska bli kul att läsa vad som hände under spåret.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar