Jag har lagt ett viltspår som är 600 m eller aningens längre. Ibland blir det längre och ibland kortare beroende på om jag är koncentrerad på vad jag gör när jag lägger spåret. Jag har fått lära mig att 100 m är 125 steg, så jag räknar till 125 steg o sen börjar jag om. Tillslut blir det många siffror att komma ihåg att jag tappar bort mig, slarvemaja där ;)
Denna gången la jag med blod men väldigt oregelbundet för att göra det lite klurigare för min Siggebus som har kommit upp sig efter en tidigare dalande formsvacka. Mitt mål är nu att beställa tid för ett anlagsprov hos en domare.
Spåret hade fem vinklar, bloduppehåll och hade en liggtid på fem timmar. Spåret gick dessutom över en liten grusväg tre gånger vilket gör det hela svårare då det kan komma både gångare, hästar eller andra hundar som korsar spåret och för med sig spåret åt fel håll.
För någon månad sen var vi på en endagars viltspårskurs för duktiga Maria Törnlund som har kennel Matheriz uppe i Skellefteå. Hon kom på snabbvisit till skogarna i Sätila och var en klippa för många av oss deltagare. Jag fick lära mig att inte styra hunden utan lita på den. Något som jag har anammat då jag tidigare kunde springa på då jag visste att Sigge gick rätt i spåret eller så stannade jag när han gick för mycket fel och så var det så lätt att styra honom. Men det får man INTE göra, man ska lära sig lita på hunden och även lära sig läsa sin hund när den spårar. För då kommer man kunna se om den spårar i kärnan, ringar eller fått en tappt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar